Hisnande fakta: 874 svenskar har Elvis som tilltalsnamn. Jag har inte träffat på nån av dem. En av dom som reagerar på tilltalet Elvis är kvinna. Sammanlagt 1 614 svenskar heter Elvis. För 50 år sen hette två svenskar Elvis. Fortsätter det så här dröjer det inte länge förrän alla svenskar heter Elvis.

Midnatt å 21 grader varmt. Termometern kastar mig tillbaka till augusti 1975. Högsommarvärme hela månaden, nätterna var värsta finnbastun. Vi åkte kolonn i helgerna, körde rakt in i gryningen: Plymouth, Oldsmobile, Chevrolet Impala, Dodge Dart, Buick. Jag tankade full tank. Räckte att stoppa in en hundring i automaten.
USA-Inger å Rolf undrar var de andra kommentatorerna håller hus. No idea. När jag tar en titt på statistiken ligger antalet läsare betydligt lägre sommartid än annars. Ä jag flitig att bloggotera drar bloggen till sig mellan 75 och 150 besökare. Ibland mer, om det är nåt särskilt på G. Men jag börjar bli för gammal för blogg å facebook. Å snart är mitt nostalgirum klart, då drar jag mig dit, fjärran från allt vad datorer å annat trams heter.
Städade idag, Å målade element. Sprang framåt kvällen. 49 minuter. Omväxlande runda. Landsväg, skog, motionsspår, landsväg. Såg knappt till en enda käft.

Lördag kväll i Globen: Dolly Parton. I just love her, som jag skriver i lördagens Corren. Krönikan finns redan nu på corren.se -- försökte lägga ut den här men inte fan fungerade det.
Drygt 400 kompositioner, egen restaurangkedja, nöjespark å en stiftelse som ser till att bland annat fattiga ungar får en drägligare tillvaro. Dolly har gjort å gör mycket gott för mänskligheten.
Förra lördan skrev jag om Republikanernas presidentkandidat Bachmann. "Snygg men korkad", sammanfattade jag denna idol för den vedervärdigt konservativa TeaPartyrörelsen.
Två feminister mejlade upprört sen de läst krönikan. Att skriva om Bachmanns utseende var att "förminska" henne, ett utslag av manlig härstarteknik. Jag svarade att om jag inte får skriva om hennes utseende så finns det ju inget positivt att säga om henne.
SNYGG & SMART skriver jag om Dolly i morrondagens Corren. Ska bli intressant att se om samma feminister hör av sig på nytt. Dolly framhåller själv -- ständigt & jämt -- sitt utseende. Vet inte om Dolly varit föremål för en feministisk analys, in that case skulle det vara intressant att läsa den. Nä, förresten. Finns så mycket annat att läsa.
PÅ 60- å 70-talen å även senare var det knappast comme il faut att gilla Dolly. I dag råder andra förtecken, som tur är. Cd-skivan (dubbel!) The Essential Dolly Parton kommer förresten som vinst i FredagsFrågan. Nångång. Kanske. Beror på om tillräckligt många bönar å ber, här å på Facebook å på andra ställen. Presleydenten kan va riktigt svårflirtad.
Finansminister Borg låtsas som att vi står inför värsta avgrunden. För två veckor sen ville högeralliansen göra upp med miljöpartiet om det femte jobbskatteavdraget. Regeringen fick nej, varpå Reinfeldt & Borg låtsades att de drog tillbaka förslaget av omsorg om svensk ekonomi.
Ny behövs stimulanser för att hålla hushållens efterfrågan uppe. Höjda ersättningsnivåer i a-kassan till exempel. Plus riktade skattesänkningar till de lågavlönade (grundavdraget!). Å satsningar på infrastruktur å bostadsbyggande.
Vilket vär. Vem tänker nu på att nysnön täcker marken om två månader. Undrar va Khaddaffi sysslar med då.

FOLK är på vitshumör. I förmiddags kom den här intrallande, från Inger: En äldre, skrynklig dam åker hiss och på andra våningen kliver en filmstjärnelik snygging in å doftar ljuvligt. "Ralph Laurel, 500 kronor droppen", säger snyggingen.
När hissen stannar på nästa våning trippar en superdundervrålsnygg brallis in å doftar ännu ljuvligare. "Chanel, 1 000 kronor droppen", säger hon.
När hissen stannar nästa gång kliver den äldre dam av. Men först lägger hon av världens brakskit, vänder sig mot snyggbrallisarna och säger: "Lidl, Broccoli, 7 kronor kilot."
Inte ny, men kul. Den här från Rolf är inte heller dagsfärsk, men kul är också den: "En läcker brud vinkar till mannen, och han tycker att han känner igen henne.
-- Känner jag dig? frågar han.
-- Om inte jag tar fel så är du far till ett av mina barn, säger snyggingen.
Mannen börjar fundera på den enda gången han varit otrogen och säger:
-- Shit! Är du dendär strippan som jag satte på på biljardbordet på min svensexa medan kompisarna såg på, å din väninna piskade mig med våt selleri å stoppade upp en gurka i röven på mig?
--- Nej, jag är din sons klassföreståndare.
Jaja. Någon mejlar om FredagsFrågan. Jag kollade just å upptäckte att förra året --- 2010 för dig som har kort minne --- vevade FF i gång den 3 september efter sommaruppehållet. Får se hur det blir i år. Nya chefredaktören tyckte ju att "det är mycket frågesport" så jag vågar kanske inte veva igång frågan förrän framåt årsskiftet.
Läser om Libyen. Fattar noll. För nåra dar sen var Kaddaffis söner tillfångatagna. Nu uppges de vara på fri fot. Varför så tyst om Tunisien? Är allt bra där nere nu?
I går nytt besök hos kiropraktorn. Det går framåt. Ikväll ska jag springa. Bra för ryggen att va i rörelse.
Aftonbladet hetsar om hethot helg. Mellan 25 och 27 grader.

IDAG, för 61 år sen: Fotografen Don Cravers smäller av en serie bilder på Elvis. Den här bilden hamnar på omslaget till Life Magazine, å blir skivomslag till bland annat Are you lonesome tonight. Jäklar så snygg han är. Elvis, alltså.

Måndag kväll, Kopparvallen: Avspark 19.20, ÅFF -- Hammarby. Biljett inköpt. Brorsan, hängiven Bajenfan sen åren i Stockholm, envisas med att stå bland Hammarbyfansen. Så gör inte resten av den Gustavssonska klanen.
3-2 till ÅFF?

Onsdag kväll: Fredrik Frallan Jonsson med gitarr och munspel framträdde på Café Södergården utanför Kisa. Regnet piskade plasttaket men Frallan är pålitlig publikmagnet, även så här i skarven mellan sommar och höst.

Klippt gräset. På 70- och 80-talen, i Borghamn, hetsade jag fram med handjagarn. Hand jive = snuskpelle!!!! Frugan fick en bensindriven klippare av svärfar när hon fyllde 50. Kändes bra. För mig.
Anders Blom, den föträfflige, han som vet allt å mer därtill om Chevrolet, frågar om träffen utanför Ulrika. Presleydenten svarar: Paret Abrahamssons arrangerade den för femte året på raken. Inbjudna gäster. Jag lägger gärna ett gott ord för Blom från Skänninge.
Tidigare idag: På US tillsammans med Frugan. Där byggs för att få luft och ljus. Rörigt värre just nu, men räkna med att det blir fräscht å galant när bygget är klart.
Imponerad av: Läkarvetenskapen. Där ligger jag i lä. Annat att imponeras av: Lastbilschauffören som backar släpet exakt rätt. Fattar inte hur de fixar det.
Det lyfter inte för sossarna i opinionsmätningarna. Partiet har en stämpel av gårdagens parti klistrat på sig, å borgarpressen å deras allierade trumpetar ut budskapet att S står för bidragssamhället, å jag vet inte hur många vanligtvis vettiga personer som går på snacket om att sjukförsäkring å a-kassa är skattefinansierade "bidrag". Sossarna har i mycket sig själva att skylla. Nånstans försvann dendär pedagogiska uppgiften att förklara sambandet mellan till exempel skattekvot och gemensamt finansierad välfärd.
Nu är det vardag igen. Flera förbannade mejl som läxar upp mig för att jag kritiserar Reinfeldt å Olofsson. Åsså en Dagens Ros från en dam i Mjölby. Nej, inte Helena, Queen of Mjölby. Henne fick jag ett trevligt mejl ifrån. Har inte svarat än. Seg. Är Jag.
Vi käkade på McDonald´s i Tornby. Visst öppnade den första Mc-restaurangen i Sverige 1958? Jag påstod det, tvärsäkert.
Nurå? Ut en sväng med Oskar. Sen duscha å raka mig. Kattskrället ligger mest å sover. Gravid. Läst ut boken om Fröding. Jag alltså, inte katten.

Johanna å Micke redo för sensommartur på hojen. Det har Ingvor å jag inget emot, det betyder att vi är barnvakter åt Wilhelm. Första turen på ettåetthalvt år för Johanna, som hade en del problem med att komma i skinnstället.....
Inger åter från Thailand. Känns tryggt. Nu ler hon med hela ansiktet inför mötet med den snygge tandläkaren (se hennes kommentar under det näst senaste inlägget). Jag har aldrig haft en snygg tandläkare. Det är förstås därför jag är så ful i mun.

Rock´n´roll- & veteranbilsträff i skogarna mellan Ulrika å Vikingstad. Pontus å jag svarade för musiken, trevligt folk trängdes å som ni ser på bilden makade Vår Herre isär molnen å släppte fram solen.

Presleydenten vaknar upp ur ur den djupa slummern å gläds alldeles särskilt åt att USA--Inger är back in business. Hennes konversation med allestädes närvarande Rolf går inte av för hackor. Kolla kommentarerna under det näst senaste inlägget.
USA--Inger, om du mejlar din adress dyker det upp nåt in the postbox inom en inte alltför avlägsen framtid. torbjorn.gustavsson@corren.se
Jobbat en vecka etter semestern. Sista semesterveckan tog jag ledigt från blogg å mail. Det senaste straffar sig. Massor av mejl i Correns så kallade karantän. Har du mejlat å inte fått svar så beror det på att jag inte nått fram till ditt mejl än. Att kassera bortåt ettusen skräpmejl tar tid --- när man vet att mitt bland allt trams så döljer sig ett å annat guldkron, dvs mejl från nån av er.
I morrn: Boppin´ Pontus å jag lirar skivor vid en veteranbilsträff mellan Ulrika och Linköping. The Real Stadsfest med Real Rock´n´Roll.
Läser just nu: Johan Cullbergs bok om Fröding. Kom över den när jag botaniserade bland böcker om Strindberg. Lika fantastisk som ryslig läsning. Just nu: Fröding omyndigförklaras å spärras in på Upsala hospital. Skadar sig själv å stoppar glassplitter å nubb i såren. Nej, gör inte omét.
Onsdags: Nostalgikväll i Vadstena. Årets sista. The HubCaps på scenen. Sommaren är snabbare än Usain Bolt.
Michele Bachmann är donnan som leder den vedervärdiga TeaPartyrörelsen. Den som hävdar att Obama är socialst, kommunist å muslim. I onsdags, på dagen 34 år efter Elvis död, utbrast hon att "I dag firar vi Elvis födelsedag". Zero koll.
Lilla Lilja föddes i juli. Presleydenten morfar på nytt. Lilja äter å sover å gör just inget väsen av sig.
Bekymmer (men på upphällningen): Som jag skrev tidigare besökte frugan å jag bruksmuseet i Boxholm i juni. Presentationen ägde rum på övervåningen. Jag var tvungen att lyfta frugan från rullstolen till nånslags hiss. Vid lyftet där uppe, från rullstolen till hisstolen, var jag tvungen att stå med ena benet i trappen och vrida kroppen samtidigt som jag lyfte. Just det. Ett paradexempel på hur man inte ska göra. Det knäckte till i ryggen och sen blev det successivt värre å värre. Lustigt nog mår jag bäst av att vara i rörelse. Att sitta eller ligga är detsamma som att utsättas för tortyr. Men: I onsdags besökte jag Grönqvist på Hälsofabriken i Åtvidaberg. Å redan nu är jag bättre!!!!! Ska dit på nytt kommande onsdag.
Bäst av allt: Kiropraktorn sa uttryckligen att det är bra om jag springer å rör mig, så länge det inte gör ont.
Akupunktur: Intressant å för mig ny upplevelse. Funkar helt klart. China rules!
Sköt om er å bejaka de de sista resterna av Sommaren 2011.

Back from the soptipp. Nån som minns Surfin´bird med The Trashmen?

NU åker jag till soptippen.

Hotheta Marilyn skickar puss till er alla. Uret visar 21.45 å här i Kisa har mörkret dragits ner som en tung rullgardin. Doftar höst lång väg. Våren -- ett frasfräsigt wienerbröd. Hösten -- hårdtuggat knäckebröd. Jag gillar knäckebröd.

Tobbes HemStäd: Ingen av er dömer ut idén, tack för det. Har ringt å snackat med Kindas växtkraftmotor, nånslags coach, riktigt vettig, vad han vet finns det ingen liknande verksamhet i Kinda. Tänkte först slå till med några annonser. Nu grunnar jag i följande banor: Först en del städning (kväll och helg) i bagaget, sen annonser. Men jag hinner säkert dö innan de publiceras.

Sen eftermiddag: Upptäckte att en takpanna gått i två bitar. Vid upptäckten skockades svarta moln på Guds himmel. Taket på kåken är högt å lutar värre än en sån där backe som backhopparna kastar sig ut ifrån. Den trasiga pannan satt ganska lågt, men jag måste plocka pannorna uppifrån, en efter en, å sakta sega mig ner mot den havererade. Jobbet tog ungefär en timma, å exakt då jag fick den nästa sista på plats öppnade sig himlen på vid gavel. Helt okej tajming.

-- Lasse å jag stod å kollade i fönstret, livrädda att du skulle rasa ner, sa Stina, grannfrun. Det var hon som upptäckte den trasiga takpannan å slog larm. Bra grannar är guld värt. Plus gurka. Lasse lägger in själv, å ikväll kom han över med en omgång.

Taket igen: Nu kan jag äntligen bevisa för frugan, ungarna å andra att det inte alls är stolleri att kliva omkring på taket inför första advent å fästa slingor å tindrande tomtar å fosforescerande slädar. Det ger övning, som kommer väl till pass när takpannorna måste bytas.

Lasse Ohly ställer inte upp till omval. Jag har svårt att se hur vänsterpartiet ska kunna växa, skit samma vem som är partiordförande.

Sven å Kerstin föreslår at jag drar igång limousinservice. Med en Volvo 850? Mne det finns ju andra åkdon, typ Mercedes, modell ambulans, från 60-talet..... (Kramhälsningen är framförd!)

Helena är åter i selen efter en sejour till Skottland. Inger fröjdar sina lurviga i Thailand. Presleydenten har koll på sina följeslagare.

Projekt NostalgiRum i övervåningen avancerar salta men säkert (?). Två stringhyllor på plats, plus soffa å fåtölj å bord å bokhyllor från 50- och 60-talen. Åsså den bastanta radiogrammofonen. Luxor 1958. Plus några transistorapparater, en skivspelare, småhyllor å annat. Minns du de där negerfigurerna i profil som satt på väggen? Jag har en sån.

Svårast: Att bestämma mig för vilka tavlor som ska upp. Jag famlar i ett bottenlöst blindo. Åsså alla prydnadssaker....

Trappuppgången: På ena sidan fyra filmaffischer (original med Elvis!), på andra sidan fotografier i olika storlekar med svart ram (Elvis å Marilyn). Återkommer med bilder.

I morrn: Rensning av stuprännor plus besök i Södra Vi. Lillflickan är drygt två veckor å vi har int sett´na sen i onsdags. Inte Selma heller, för den delen.

--- Hallå där, jag å Hampus finns faktiskt också, brukar Siri säga när de kommer instultande till oss å jag drar till med att nu kommer Selma å Lilja.

Barnvakt åt Wilhelm i dag. Johanna sprang i motionsspåret. Två varv. Första varvet på 15 minuter, andra på 16. Jag höll god min men blev helt knäckt av upplysningen. Jag fixar inte två varv under 38 minuter.

Wilhelm sover vid Rådhuset i Vadstena. På trappan har jag hållit 1 Maj-tal. I Rådhuset fick jag mina två första å omtumlande konstupplevelser. Den första var en utställning med tavlor av Albin Amelin, den andra med verk av Erland Cullberg. När jag växte upp höll sheriffen till i Rådhuset. Parkeringen på Rådhustorget var samlingsplats för stans raggare vid början å mitten av 70-talet. Sju-åtta bilar. En av dom var min Plymouth. Hundra spänn betydde full tank.

I kväll: Frugan å jag kollade president Obamas tal till nationen i CNN. Starkt tal i en pressad situation. Inte klokt att Standard & Poor´s ska äga sån makt å med hjälp av hastigt tillyxade spådomar ska kunna sätta skräck i finans- och akttiemarknaderna å tvinga politikerna att "agera", dvs drämma till med ännu mer av så kallade marknadsliberala lösningar. Den så kallade Teapartyrörelsen i USA är bland det mest vedervärdiga som existerar.

Expressen uppmärksammar att prinsessan Madde badar utan simdyna. Hon flyter på kronjuvelerna.

Schandala -- är det Strindbergs starkaste novell?

Siri, Hampus, Selma å lilla Lilja, två veckor i dag, åter hemma efter en utflykt till Öland. Jag passade på att städa hos dem. Funderar -- allvarligt! -- på att dra i gång en städfirma. Tobbes HemStäd. Gillar att städa. Åren på Johannas café betydde att jag var förste Städare, Mr Clean Himself, å ryktet spreds å plötsligt fick jag erbjudande att hushållsstäda hos några pensionärspar å flera barnfamiljer.

Tobbes HemStäd --- låter inte så illa, va? Nåt vettigt måste jag göra innan graven öppnar sig,

W-schnitzel på Wätterhästen. Åt vi i lördags. Brorsan, Ella, Ingvor å jag. Strålande sommardag. Hästholmen som ett galopperande sommarrus. Byst med folk överallt. Nånslags kräftmeeting. Folk gick baklänges. Å nere vid hamnen: Kaninutställning!!! Sverige är horribelt fantastiskt.

Rolf har firat färdigt å Inger ligger i startgroparna för att fira guldbröllop. Alltid är det nåt. Saknas det pengar? Lugn å fin, din hushållkassa är säkert robustare än den amerikanska regeringsadministrationens kassa. Jag läste nyligen att den gör av med 200 miljarder dollar mer än vad den drar in. Per månad. Sug på den, som flickan sa.
I dag: Besök i Vimmerby med Siri å Selma å Johanna å Wilhelm. Selmas lillasyster Lilja var hemma med pappa Hampus. Wilhelms pappa Micke körde lastbil. Vi fikade å njöt av den dallrande sommarhettan. Presleydenten omgiven av barn å barnbarn... så stavas Lycka.
Fredags kväll: The HubCaps vid Bostalgimacken i Björkfors. Jonas, Ricky å Bosse samkörda å hethotta. Minns när Bosse började lira trummor i Vadstena, å när Ricky greppade ståbasen i garaget i Borghamn, å när Jonas bildade sitt första bluesband.
Grannlandet Norge skakas av ett terrordåd, med udden riktad mot Arbeiderpartiet i första hand, men Sveriges statsminister Reinfeldt orkar inte med mer än ett pliktskyldigt framträdande på en presskonferens i Rosenbad. Tänk om Sveriges statsminister hetat Persson eller Sahlin å gjort sig lika osynlig --- vilket satans liv det hade blivit i press, radio å tidningar. Å andra sidan: Nu vet jag. Reinfeldt är inte min eller Sveriges statsminister. Han är den politiska högerns statsminister.
Vet inte hur många kommentarer jag hört eller läst där åsiktsförkunnaren förklarar att bombdådet i Oslo å massakern inte långt därifrån är "en galnings verk". Det riktigt ruskiga är att det är det det inte är. Terroristen agerade överlagt, planerade aktionen i nio år, å alltsammans var ideologiskt motiverat.
Kom över en bunt Se-tidningar från 60- å 70-talen. Har blivit en del buntar med åren. Kul att läsa. Ofta tankeväckande. När Rune Moberg -- honom minns ni?? -- sammanfattar 1970-talet i decenniets sista välmatade nummer skriver han om motsättningarna mellan raggare och assyrier i Södertälje. "Raggarna är de sista rasisterna", hävdar Moberg bestämt, apropå bråken i Södertälje. Där hade Moberg fel. Det räcker att kolla kommentarerna till tidningarnas artiklar om blodbadet i Norge för att fatta att det som kallades rasisme på 70-talet är rena västanvinden jämfört med de åsikter som massfabriceras idag. Jag vet, jag får förtjusande brev emellanåt där författarna förklarar att Sverige blir aldrig sig likt förrän vi kastat ut "dom där". När var Sverige sig likt senast?
Men visst. Var finns den politiker eller det politiska parti som kan förklara hur en framgångsrik migrations- och invandringspolitik ser ut? Vi som har några årsringar kring midjan minns hur lätt å geschwint finnar å turkar med flera tog sig in i det svenska samhället på 70- å 80-talen. Jag minns Plastbolaget. Dit anlände en hel hoper turkar --- vi kallade alla med mustasch å lätt lockigt hår å aningen mörk hudfärg så --- å de smälte in i gemenskapen, lärde sig svära, kom med i snacket på rasterna, åssåvidare.
Då fanns jobb. Åt dom. Åt oss. Idag råder andra förtecken, konkurrensen om jobben är stenhård, de enklare jobben existerar snart inte längre. Det är många krutdurkar som staplas på varandra där ute i den svenska dagsaktuella verkligheten, Både bland dom å bland oss.