SAHLGRENSKA TUR & RETUR

LÖRDAN, alla helgons dag, drog Frugan, Johanna och jag till Göteborg och Sahlgrenska för att hälsa på Allan, far/morfar/svärfar. Hyggligt bilväder dit, Lutzendimma på hemvägen. Svärfar, nyopererad, låg på intensiven. I jakt på något ätbart stövlade vi omkring i det gigantiska sjukhusets kolossala huvudbyggnad. Tanken som slog oss: Så snyggt, fräscht och vitalt US i Linköping ter sig vid en jämförelse med Sahlgrenska.
OCH VILKA KORTA avstånd vi har i Östergötland. Svärfar och svärmor bor i Falköping. Lasarettet i Skövde har tydligen mist det mesta av resurser, så därför är de flesta av västgötarna hänvisade till Göteborg när det gäller mer komplicerade operationer eller ingrepp. Tolv mil mäter sträckan. I Östergötland vrålas det av upprördhet när någon måste pendla fem, sex mil för ett läkarbesök.
INTENSIVVÄRDSavdelningarna befolkas av kunnigt folk. Där är personaltätheten stor. Än så länge. Sveriges kommuner & landsting begärde i veckan besked om resursförstärkningar, annars blir det omöjligt att upprätthålla verksamheten framöver. Regeringen hänvisar till lagd budget. I klarttext: Regeringen prioriterar sänkta skatter före ytterligare miljarder till sjukvården.
RESTAURANGEN på Sahlgrenska klappade igen 15.00. Vi käkade på hemvägen. McDonald´s. Att en BigMack plus cheeseburgare kan va så gudomligt gott. Bruce Springsteen svarade för underhållningen från Borås till Kisa. Förra gången jag var i Göteborg var den 4 juli. Springsteen var också där. Micke, Johannas kille, skänkte mig nyligen en bootleg från 4 juli-konserten. Den vevades i cd-spelaren från Borås till Kisa.