Borgerlig media trumpetar ut budskapet om "medelklassens revolt" i först Tunisien och nu i Egypten. Som vanligt, alltså: Arbetarklassen suddas ut och osynliggörs. Jag läser artiklar och lyssnar på reportage från Egypten där det påstås att revolten mot Mubaraks regim startades av en "urban medelklass" med tillgång till Facebook och Twitter.
Fantastiskt. Strejkvågen från 2006 raderas ut. Vågen formerades när drygt 20 000 textilarbetare trotsade regeringens strejkförbud och la ner arbetet och till och med ockuperade fabriker. Vågen sköt fart 2007 och 2008 då både arbetare och tjänstemän strejkade och demonstrerade mot dyrtid och tyranni. Nu har en ny, oberoende fackförening bildats, med stöd av världsfacket ITUC.
Dyrtid och tyranni. Internationella valutafonden (IMF) beskrev Mubaraks Egypten som ett föredöme. Regimen följde slaviskt rekommendationerna från IMF, med avregleringar och privatiseringar, utländskt kapital strömmade in och utländska företag etablerade sig i Egypten.
Mubarak krattade den marknadsliberala manegen, lönerna hölls nere, arbetarklassen och stora delar av medelklassen stod för notan när kapitalet och Mubaraks vidriga gäng smörjde kråset.
Det som pågår i Egypten och övriga Mellanöstern kan inte förklaras i termer av "etnicitet" eller "urban medelklass", händelseförloppet bär klasskonfliktens karakteristiska signum. Därför är det mesta av medias rapportering obegriplig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar