EN AV kvinnorna som anmält Wikilieakssnubben Assange är aktiv i Broderskapsrörelsen och feminist. Hon kölhalas nu hej vilt på bloggar och andra ställen. Konstigt att alla "vet" att Assange är oskyldig. Hans oskyldiga blick, eller? Tjejen verkar va av tufft virke och reder säkert ut stormen för egen del, men herrejävlar vilka sjuka krafter som rör sig i folkdjupet, och i den bottenlösa vegetationen rör sig såna där vidrigt fetsjuka fiskar som "vet" att åtalet mot Assange är en komplott regisserad av USA och i maskopi med Sossarna i Sverige. Sverige, Sverige, fosterland, vart är du på väg.
LIFTARE på vägen. Minns du dom? Drösvis av dom på vägarna på 60- och 70-talen. Jag har liftat själv, senare fick jag för vana att själv plocka upp liftare. Att de var tjejer betydde ju inte att jag sparade på fotbromsen. Men så var det, jag mindes hur det var att stå där själv med tummen i vädret.
LIFTARHISTORIERNA grasserade. Många handlade om Thurbert. En av dom jag minns går så här: Thurbert hade tagit upp en liftande donna, som knappt hann sätta sig tillrätta i passagerarsätet förrän hon böjde sig ner och öppnade gylfen på Thurberts byxor och med handen lirkade fram Mr Snopp. Thurbert blev så distraherad att han körde av vägen och kraschade mot en tall.
När han vaknade låg han på en bår och hörde ambulansmannens röst: Du hade tur som kom undan kraschen med livet i behåll, det gick sämre för tjejen där uppe i tallen, hon är död.
--- Sa du att jag hade tur? frågade Thurbert.
--- Ser du inte vad hon håller i handen?
HAR JAG berättat om den där natten när Åström och jag liftade från Skänninge till Vadstena. Ingen stannade. Jo, en -- en polisbil. Händelsen utspelades kort efter det att Gunnar Norgren och Clark Olofsson skjutit ihjäl en polisman Nyköping. Vi fick lift med polisen, som var från Vadstena, som förklarade att de fått telefonsamtal från flera bilister som kört förbi två liftande män. Åström och jag var i 16-årsåldern och kände oss lite katiga över att bli omnämnda som män. Och nu begrep vi varför flera bilar som passerade oss ökade hastigheten så snart strålkastarna fick fäste på oss.
Goodnight sweethearts goodnight.

VERONICA NY S--ORDFÖRANDE

Drygt 500 centerpartister nöter golven i Konsert & Kongress i Linköping. Kommunpolitiker trängs med statsråd. Många anlände i torsdags eftersom ingen litar på kommunikationerna i alliansens urspårade Sverige.
Centern är som Socialdemokraterna. Ett parti i kris. Två före detta folkrörelser som idag är glest befolkade och inte riktigt vet vilket ben de ska stå på. Båda bars en gång upp av kraften och dynamiken hos den sociala rörelse som var deras bultande hjärta.
Centerns kommundagar i Linköping infaller strax före premiären av den nya Åsa–Nisse filmen, Wälkom to Knohult. Vet inte riktigt hur det ska tolkas.
Annie Johansson ledde Centerns valanalysgrupp och pekas ut som möjlig efterträdare till Maud Olofsson. Johansson lyfter fram partiets Stureplansförening (54 medlemmar) som Centerns avantgarde och ideologiska elitförband. Fortsätt gärna så.
Centerpartisterna på plats i Linköping drivs av äkta engagemang, men Sanningen dunkar som ett tungt repeterande ackord i deras skallar: Moderaterna bestämmer.
Socialdemokraterna måste våga tänka framåt. Babblet om "övergångslösning" i samband med partiledarvalet är dödfött. Tänk tanken att Thomas Östros blir ny S-ledare. Just det. Då är det kört. Definitivt.
Veronica Palm avfärdas som "för ung" och "för vänster". Det talar för att hon ska väljas, och jag märker ju hur ofta hennes namn nämns bland aktivister på basplanet. Palm är oprövad och känns inte sällan svävande och otydlig – vem gör inte det! – men jag tror ändå att hon äger de kvalitéer som gör att hon kan växa ut till en inspirerande ledare.
Konstigt, förresten – att en politiker som är 38 år, riksdagsledamot, f d EU-parlamentariker, ordförande i Stockholms arbetarekommun, ska betraktas som "för ung" och "oprövad". Spelar det månne roll att hon är kvinna?
Annars är det mesta sig likt. Den marknadsliberala privatiseringskarusellen snurrar på. I veckan berättades om pedofilen och kopplerskan som i skön entreprenöriell förening driver friskola, med skattebetalarnas pengar som riskfri grundplåt. Sverige är fantastiskt.
Högeralliansen agerade med beslutsamheten hos en löddrig hingst efter valet 2006. I dag framstår de fyra regeringspartierna mera som en utlevad vallack. Med undantag av jobbskatteavdraget andas allt förvaltning och statsminister Reinfeldt lever sig så in i rollen som upphöjd statsman att han mer och mer påminner om en korsning mellan Göran Persson och Charles de Gaulle.
Förvaltandets ministär flyr de viktiga och avgörande frågorna. Om jobben, företagstillväxten, "utanförskapet" (brutalt närvarande i verkligheten men knappast alls i den politiska debatten), den offentliga sektorns roll (bryt ner strukturerna, låt de anställda ta över!), de utsatta barnens villkor, de våldsamt växande klyftorna, osv, osv.
Uppgifter finns. Var finns oppositionen?
TREVLIG HELG – är det Våren som doftar?

FREDAGSFRÅGAN gör comeback -- du hittar´n en bit längre ner. Skitlätt fråga.

INGER skriver klokt i en kommentar längre ner. Inger vill se Veronica Palm som ny S-ordförande och skriver ungefär så här: Somliga säger att hon är för vänster, men är det inte det vi vill ha? Ligger en del i det. Vad är det för vits med ett S-parti som manövrerar i det politiska mittfältet, med en Östros eller Damberg som ordförande?
Jag läser Göran Greiders nya bok om Olof Palme. Läser och fasicineras. När ett avsnitt återstår har den viktigaste slutsatsen redan etsat sig fast i mitt hjärnskakade medvetande: Partiet måste fixa en fungerande organisation, annars är det kört, annars är vi utlämnade åt diverse PR-gurus som betraktar politiken som en vara vilken som helst. Greider gestaltar övertygande hur Socialdemokratin var stark därför att den var en social rörelse, ofta inskränkt och maktfullkomlig, men den bars fram av just en bred folklig rörelse, som ingen partiledare kunde fjärma sig ifrån.
Sen kom 90-talet. Jag såg det med egna ögon. Hur Carlssons och framför allt Perssons saneringskurer -- beordrade uppifrån --- jagade bort arméer av förtroendevalda och tunnade ut partiets och fackets närvaro på arbetsplatser och den övriga vardan.
Efter kris- och saneringspolitiken kommer efterkrispolitiken, lovade Persson gång på gång och lät förstå att 90-talet var en tvingande parentes. Jag gick på det. I stället fortsatte Socialdemokraterna på den inslagna marknadsliberala vägen, med avregleringar och privatiseringar, och basorganisationerna tunnades ut ytterligare, och nu sitter vi här med Reinfeldt å Olofsson å jobbskatteavdrag å fan å hans jävla moster.

FRAJDÄJJFRÖGAN I CÖRREN

Nu har tillräckligt många tjatat tillräckligt länge. Så vi kör. Bryt inte ihop om jag inte besvarar era mejl. (Hjärnskakning, läkarn uppmanar mig att ligga lågt.) Shit the same. Vilket är (för)namnet som gärna förknippas med Östergötland (åtminstone sommartid) och som bars av en Bernadottare med förkärlek för film och skriverier? Namnet bars av en författare som avled månaden efter Elvis inspelning av Sweet Angeline.
Namnet bärs av drygt 20 000 svenskar och förekom när Sverker var kung. Många förknippar namnet med en av Goethes polare.
Att vinna: Mia Karlsvärds läckra (signerade!) bok Ur spättans synvinkel, Fredrik FrallanJonssons cd från 2010 (signerad!), Sånger från lämnade läner, samt 5 Trisslotter.
Svar senast måndag kl 15.08, Torbjörn Gustavsson, Corren, 581 89 Linköping, torbjorn.gustavsson@corren.se, 0708 280609.

CRÖNICA CÖRREN

Borgerlig media trumpetar ut budskapet om "medelklassens revolt" i först Tunisien och nu i Egypten. Som vanligt, alltså: Arbetarklassen suddas ut och osynliggörs. Jag läser artiklar och lyssnar på reportage från Egypten där det påstås att revolten mot Mubaraks regim startades av en "urban medelklass" med tillgång till Facebook och Twitter.
Fantastiskt. Strejkvågen från 2006 raderas ut. Vågen formerades när drygt 20 000 textilarbetare trotsade regeringens strejkförbud och la ner arbetet och till och med ockuperade fabriker. Vågen sköt fart 2007 och 2008 då både arbetare och tjänstemän strejkade och demonstrerade mot dyrtid och tyranni. Nu har en ny, oberoende fackförening bildats, med stöd av världsfacket ITUC.
Dyrtid och tyranni. Internationella valutafonden (IMF) beskrev Mubaraks Egypten som ett föredöme. Regimen följde slaviskt rekommendationerna från IMF, med avregleringar och privatiseringar, utländskt kapital strömmade in och utländska företag etablerade sig i Egypten.
Mubarak krattade den marknadsliberala manegen, lönerna hölls nere, arbetarklassen och stora delar av medelklassen stod för notan när kapitalet och Mubaraks vidriga gäng smörjde kråset.
Det som pågår i Egypten och övriga Mellanöstern kan inte förklaras i termer av "etnicitet" eller "urban medelklass", händelseförloppet bär klasskonfliktens karakteristiska signum. Därför är det mesta av medias rapportering obegriplig.

MEJLAT FRÅN ROLF: Efter 20 års äktenskap tittade jag på min fru och tänkte tillbaka på vårt liv tillsammans.
Sedan sa jag till min fru:
- Älskling, för 20 år sedan bodde vi i en billig lägenhet, sov i en för
liten säng, hade knappt mat i kylen och ingen tv, men jag gick till sängs med en
otroligt het och villig 20 åring!
Nu har jag ett hus för flera miljoner, en bil för flera hundratusen,
en stor dubbelsäng, kylskåpet är sprängfullt och jag har en 42 tums plasma-tv.
Men jag går till sängs varje kväll med en trött kvinna på 42 år...
Så vitt jag kan se det är det bara du älskling som inte följt utvecklingen i vårt förhållande!

Min fru är en väldigt förnuftig kvinna så hon svarade bara kort:
- Älskling, hitta du bara en het villig 20 årig kvinna så skall jag
snabbt se till att du får tillbaka din billiga lägenhet, din lilla säng, ett tomt kylskåp, och ingen tv.

Allt enligt mottot:
Att träta med en kvinna är lika lönlöst som att försöka läsa DN i full storm!
Presleydentens tillägg: I en citatbok från 60-talet tillskrivs den alltid lika aktuelle filosofen Schopenhauer följande formulering: "Att träta med ett fruntimmer är som att läsa en tidning i motvind.