BILDEN: Som jag berättat tidigare är det snudd på hopplöst att lägga in bilder i bloggen från hemmadatorn. Detta är ett frest. Boken har jag i min Elvisbokhylla, förresten.
PROBLEM: Vet inte vad Posten sysslade med under FredagsFrågans två avslutande rundor före sommaren. Fyra pers har mejlat att vinsten uteblivit. Shit happens, som gödselutkörarn sa. Inte ofta det händer, och detta är rekord. Synd när en Elvis-box vandrar vilse i Postens labyrinter, eller hamnar i orätta händer. Men så är det med rariteter.
ANNARS DÅ? Jorå, än har jag inte hängt mej. Fick besked idag: Konstaterat diskbråck, nu går jag i väntans tider, igen. Ska in till US, men jul betyder semestertid så det lär väl dröja. Knepigt, förresten. Brevet från läkarna har ännu inte nått mej, jag fick det uppläst av en trevlig dam som förbarmade sig över mig i ettermiddas. Läkarna skrev brevet till mig (angående resultatet av magnetröntgen) den 20 juni, men läkarsekreterarna är så överhopade med arbete att brevet inte postats ännu.
Förkylningen ger med sig. Kan nu hosta utan att det känns som att någon sätter kniven i ryggen eller vänsterbenet. Alltid nåt.
TRÄFFTE kusin Luris från Åtvidaberg för nån  vecka sen. Han är full av historier. De bara rinner ur´en. Den här påstår han är är 100procentigt sann. Den utspelar sig i hans barndoms Åtvidaberg, på den tiden när Resecentrum hette buss- & tågstation å det satt en gubbe eller gumma med vegamössa innanför ett bås med liten lucka. En Åtvidabergare går fram till luckan.
-- Jag vill ha en enkel te Linköping å en te Texas.
-- Enkel till Linköping går bra, men inte till Texas, sägger gubben i uniformsmössan.
--- Men vadå, det måste väl gå, jag vill ju bara ha en enkel till Linköping åsså en te Texas.
--- Nä, biljett te Texas är uesluten, det får du ombesörja i Linköping.
Åtvidabergaren vänder sig om å säger:
--- Lessen, Texas, men du får inte köpe nån biljett.