tisdag 24 juli 2012

FIRSTOFALL: Rulla neråt å försjunk i INGERS dikt, inspirerad av Presleydentens tidigare betraktelse, inspirerad av ANDERS BLOMS bilbilder.
Å REGNET upphörde att falla. Himlen är moderatblå, med små lätta bomullstussemoln som glider fram med riktning höger.
APROPÅ POLITIK: Snabbläste Thomas Bodströms senaste deckare. Inte mycket till språk, men ändå helt okej som flyktig sommarlektyr, å större ambitioner har han väl knappast, den före detta justitieministern (som jag hoppas återkommer på posten efter en S-seger i valet 2014). Hur valet slutar? Känns som att det mesta av regeringsbildandet efter valet är kopplat till Kristdemokraternas valresultat. Når partiet inte över 4-procentspärren är det kört för den nuvarande regeringskonstellationen. Hur ser det förresten ut i september/oktober 2014? Vem är president i USA? Hur står det till med tillväxten i Europa? 30 miljoner arbetslösa? Israel å Iran? Massförstörelsevapnen i Syrien? Euron? Skönt att OS vevar i gång. Tjuvstart onsdag kväll, Sveriges fotbollsdamer i SVT.
ANDERS BLOM nämnde Fredriksons Verkstad i Vadstena. Det fick Presleydentens associationskedjor att börja rassla. Inte långt från Fredriksons, där farsan var svarvare, låg Plastbolaget där jag knegade i närmare fyra år innan jag hoppade vidare till AB Borghamns Kalkstensbrott. Jobbade tvåskift. 14-22 och 06-14. Lustigt nog hittade jag några gamla broschyrer från Plastbolaget när jag städade runt i akrivet för nån vecka sen. Broschyrerna slungade mig tillbaka till min plastepok. Jag mindes måndagsmornarna då fläkatrna slogs på och torkarnas tunga bröl kläv tystnaden mitt itu. Brölet övergick i ett jämnt, malande, entonigt surrande. Det lät som ljudet av groteskt stora, sjungande humlor. Sen kördes formsprutorna i gång. En hel armé av sprutor i olika storlekar och med olika låstryck. Jag minns fortfarande hur formverktuget gledisär med ett ihåligt kluckande ljud, som en kvävd gäspning. Man kände på utstötarpinnarna, stängde formen och ställde in rätt insprutningstryck och rätt låstryck. En formsprutegigant spottade fram tätningsringar (kanske till Volvo eller Saab). Sex tusen ringar per dygn.
Påfyllningstratten längst upp var en trekant där plastkulorna föll som en hagelsvärm och fortsatte ner i sprutans furutjocka, upphettade cylinder, Kornen smälte till en degig massa som knådades av cylinderns roterande matarskruv. När skruven doserat rätt mångd material sprutades massan in i det stängda formrummet. Cylindern var en jättekuk som aldrig fick nog.
PÅ 70_TALET befolkades varje skift av ett 15-tal personer. Ungefär lika många jobbade ständig natt. Till det kom dagpersonalen. Lager, paketering, lackering, kontorspersonal, städfolk. Sammanlagt ett 100-tal personer. Idag är plastfabrikerna automatiserade till max. Kan tänka mig att den produktion som krävde 100 pers 1977 kan fixas av ett 30-tal idag.
HÅLLER HETTAN i sig drar jag i gång med läsningen av Brott & straff. Dostojevskijs mästerverk har jag plöjt lika många gånger som jag sett filmer som Blues Brothers å American Graffiti. Apropå värme: Heta somrar resulterade i maxtemperatur i plastfabriken. Svetten forsade. Utanför byggnaden med de högt placerade fönstren låg Vadstenaviken å slöade i andaktsfull, klosterlik lättja.

1 kommentar:

Inger sa...

På Tobbes o min tid fanns det flera "stora" arbetsplatser i "lilla" Vadstena.
Det var Fredrikssons och Plastbolaget och så minns inte jag så bra som Tobbe,men hette det inte Vadstena Pump? och en stor konfektionsfirma,som jag tror hette "Gulins"?
För att inte tala Bitgittas sjukhus med alla där anställda.
Det var tider det!
Ingenting är längre som förut.
På tal om det,så saknar jag Lasse Berghagen.
I "Allsång på Skansen" alltså.