Rolf har firat färdigt å Inger ligger i startgroparna för att fira guldbröllop. Alltid är det nåt. Saknas det pengar? Lugn å fin, din hushållkassa är säkert robustare än den amerikanska regeringsadministrationens kassa. Jag läste nyligen att den gör av med 200 miljarder dollar mer än vad den drar in. Per månad. Sug på den, som flickan sa.
I dag: Besök i Vimmerby med Siri å Selma å Johanna å Wilhelm. Selmas lillasyster Lilja var hemma med pappa Hampus. Wilhelms pappa Micke körde lastbil. Vi fikade å njöt av den dallrande sommarhettan. Presleydenten omgiven av barn å barnbarn... så stavas Lycka.
Fredags kväll: The HubCaps vid Bostalgimacken i Björkfors. Jonas, Ricky å Bosse samkörda å hethotta. Minns när Bosse började lira trummor i Vadstena, å när Ricky greppade ståbasen i garaget i Borghamn, å när Jonas bildade sitt första bluesband.
Grannlandet Norge skakas av ett terrordåd, med udden riktad mot Arbeiderpartiet i första hand, men Sveriges statsminister Reinfeldt orkar inte med mer än ett pliktskyldigt framträdande på en presskonferens i Rosenbad. Tänk om Sveriges statsminister hetat Persson eller Sahlin å gjort sig lika osynlig --- vilket satans liv det hade blivit i press, radio å tidningar. Å andra sidan: Nu vet jag. Reinfeldt är inte min eller Sveriges statsminister. Han är den politiska högerns statsminister.
Vet inte hur många kommentarer jag hört eller läst där åsiktsförkunnaren förklarar att bombdådet i Oslo å massakern inte långt därifrån är "en galnings verk". Det riktigt ruskiga är att det är det det inte är. Terroristen agerade överlagt, planerade aktionen i nio år, å alltsammans var ideologiskt motiverat.
Kom över en bunt Se-tidningar från 60- å 70-talen. Har blivit en del buntar med åren. Kul att läsa. Ofta tankeväckande. När Rune Moberg -- honom minns ni?? -- sammanfattar 1970-talet i decenniets sista välmatade nummer skriver han om motsättningarna mellan raggare och assyrier i Södertälje. "Raggarna är de sista rasisterna", hävdar Moberg bestämt, apropå bråken i Södertälje. Där hade Moberg fel. Det räcker att kolla kommentarerna till tidningarnas artiklar om blodbadet i Norge för att fatta att det som kallades rasisme på 70-talet är rena västanvinden jämfört med de åsikter som massfabriceras idag. Jag vet, jag får förtjusande brev emellanåt där författarna förklarar att Sverige blir aldrig sig likt förrän vi kastat ut "dom där". När var Sverige sig likt senast?
Men visst. Var finns den politiker eller det politiska parti som kan förklara hur en framgångsrik migrations- och invandringspolitik ser ut? Vi som har några årsringar kring midjan minns hur lätt å geschwint finnar å turkar med flera tog sig in i det svenska samhället på 70- å 80-talen. Jag minns Plastbolaget. Dit anlände en hel hoper turkar --- vi kallade alla med mustasch å lätt lockigt hår å aningen mörk hudfärg så --- å de smälte in i gemenskapen, lärde sig svära, kom med i snacket på rasterna, åssåvidare.
Då fanns jobb. Åt dom. Åt oss. Idag råder andra förtecken, konkurrensen om jobben är stenhård, de enklare jobben existerar snart inte längre. Det är många krutdurkar som staplas på varandra där ute i den svenska dagsaktuella verkligheten, Både bland dom å bland oss.