Regeringen påminner inte så lite om den berusade som envist klamrar sig fast vid lyktstolpen för att inte falla.
Högeralliansens lyktstolpe är jobbskatteavdraget.
Jobbskatteavdraget är svaret på alla frågor. Hävstången som lyfter Sverige.
Statsminister Reinfeldt och hans kabinett framställer jobbskatteavdraget som den så kallade arbetslinjens viktigaste länk. Men hur många nya jobb ger varje jobbskatteavdrag?
Svaret uteblir. Därför att sambandet mellan sänkta inkomstskatter och nya jobb inte existerar. Så varför framhärdar alliansen? Lars Jonung, professor i nationalekonomi och något av chefsarkitekten bakom regeringens ekonomiska politik, är mera öppenhjärtig. Så här sa han, apropå jobbskatteavdragets effekter, i Studio Ett, Sveriges radio, i september 2010: "Den viktigaste effekten är att den gör att den arbetssökande accepterar jobb till lägre lön än vad de annars skulle göra, och det får de fackliga organisationerna att hålla nere lönekraven."
Jobbskatteavdraget – en knuttvinnad piska med vilken löntagarna disciplineras.
Flera lärare i skolan? Fler händer i vården? "Det tillåter inte ekonomin", säger regeringen.
Däremot finns pengar att subventionera nya restaurangjobb med. Halverad restaurangmoms betyder i praktiken att varje nytt jobb kostar statskassan motsvarande 1,5 miljoner kronor. (När Maud Olofsson presenterade förslaget i Almedalen 2010 utlovades 19 000 nya jobb, nu talar regeringen om maximalt 4 000 nya jobb. Handelns utredningsinstitut med flera menar att jobben blir färre än så.)
Pengar finns. Konjunkturinstitutet beräknar reformutrymmet till 25 miljarder kronor. De offentliga finanserna redovisar stora överskott. Statsskuldens andel av BNP är så låg att till och med Carl B Hamilton (FP) uppmanar finansministern att vila på amorteringshanen. Pengar finns, men inte till att investera i yrkesutbildning, nya lärare, fler händer i vården eller infrastruktur. Regeringen klamrar sig fast vid lyktstolpen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar