STRONGT TAL han höll, Håkan Juholt, när han meddelade att han hoppar av som ordförande för det Socialdemokratiska Arbetarepartiet. Han behövs verkligen, som entusisasmerande agitator, när Partiet fortsätter jakten på sin halvt förlorade Själ.

Töntpladdriga tidningar som Expressen, Aftonbladet, Dagens Industri, DN med flera är i full gång å spekulerar om vem Håkans efterträdare blir. Jag hoppas att S-politikerna lär av läxan, besinnar sig och inte spelar med i medias inskränkt personfixerade fåndanser.

Eftersom jag är medlem är Partiet och har haft olika slags uppdrag i åtminstone 22 år tar jag mig friheten att ha synpunkter på hur den fortsatta processen ska hanteras. Iochförsig inga nyheteer ettersom jag pläderade för den här modellen redan inför ordförandevalet 2011. Men ett aber finns: Är det möjligt för Partiet att stå utan vald Ordförande fram till nästa ordinarie kongress? Kanske måste en ny inkallas. Nåt att grunna på, i övrigt resonerar jag ungefär så här:
Ny Partiordförande väljs vid ordinarie kongress 2013. De som känner sig manade träder fram och så använder Partiet 2012 till att ordna debatter och presentationer där de kallade deltar. Valet avgörs så klart av ombuden på partikongressen.

Någon måste kreera rollen som tillfällig ordförande. Han eller hon bör inte vara en av dem som kandiderar senare. Österberg tycker jag låter som ett vettigt namn som tillförordnad Partiordförande. Han är respekterad, kunnig, men jag tror inte att hans ens själv tror att han är rätt man att träda in i rollen som ordinarie partiordförande.

Den här processen kan, i bästa fall, stimulera partiets organisationer, och det är exakt vad som behövs.

Viktigt att komma ihåg: Det var ingen uppsjö av kandidater inför valet 2011. Håkan Juholt ställde upp när den ena efter den andra backat ur. Kom ihåg det när diverse partibossar å andra i dag förklarar hur tveksamma de var till Juholt då. Synd att de inte opponerade då.