Presleydenten minns när han poserade med nyfödda Johanna tillsammans med Johannas farmor Birgit och gammelfarmor Elsa. Men kvinnorna verkar dominera. På "min" släktbild var jag den enda med snopp, på bilden ovan är Wilhelm den enda.
Viktigt att föra släktarvet vidare, med hjälp av muntliga berättelser och porträtt. Och namn. Släktforskning -- en hisnande upptäcktsfärd.
Sov länge idag. Underbar lyx. Sen långpromenad med Oskar. Veterinären och fans å hans moster gnäller att Oskar är för fet. Det är muskler, säger jag. Sen läsning av Aftonbladet. På kultursidan skriver Gunder Andersson en kortis om Nils Parlings roman Motorsågen från 1950, mitt födelseår. Jag upptäckte Parling på 60-talet, i sina bästa stunder en Gudabenånad berättare. Fällan från första hälften av 70-talet en uppföljare till Motorsågen. Beskriver arbetet i skogen, centraliseringen, rovdriften på människor och natur.
Kul att Parling uppmärksammas. Finns många såna där härliga berättare som inte får glömmas bort. John Andersson är en annan. Östgöte dessutom. Fick Ivar Lo-priset en gång.
Nu dags för lite småstädning.
1 kommentar:
"En realistisk beskrivning av Svensk historia med tonvikt på
människorna".
En kritikerröst, om John Anderssons
novellsamling "FATTIGUNGAR".
Hans debutbok "BIRGER" är självbiografisk och handlar om en tuff barn o ungdomstid.Mycket står att läsa om hans upplevelser och minnen.Minnen,berättade,från hans hemtrakter:Kisa och bygden där omkring.
Han var inte bara Östgöte,han var från Kisa.
Jag har hans böcker här i hyllan,
sparade att läsas av mina barnbarn,när dom har åldern inne ,för att förstå vilka försakelser och umbäranden han fick utstå.Mycket mer,som inte står i böckerna,finns att berätta om John Anderssons liv.
Kanske berättar JAG om hans liv nå´n gång.Om nå´n frågar.
En älskad far,förlängesedan borta. Men ,som du sa Farsan:Böcker kan man man aldrig få för många av!
Skicka en kommentar