Här fostrades IntelligensAristokratin: S:t Persskolan i Vadstena. Jag, Bolling, Martin, Jönsson, Kalle Klunk, Beatrice, Katarina, Lena.... Till den här större byggnaden kom vi när vi började fyran. Lennart Sörbin var magister i vår klass. Vadstena City ligger bara några hundra meter härifrån men det var strängeligen förbjudet att bege sig dit, till den vilt pulserande stadskärnan med alla faror, dolska förbrytare å fala fruntimmer. Sörbin lät oss lyssna på The Kingston Trio. Ibland placerades man i skamvrån eller visades ut från lektionen. Var inte lönt att gå hem å gnälla för föräldrarna. Man sa inget å man hotade de skvallerkåta tjejerna med stryk om de nämnde nåt. Men mest studerade vi. I sexan, på våren, åkte vi på skolresa till Köpenhamn. Stort. Sen splittrades klassen. En del fortsatte folkskolans sjunde och åttonde klass. De med läshuve började treårig linje i samrealskolan. Vi andra startade första året i den 4-åriga samrealskolan. Skolbyggnaden var maffigare än S:t Persskolan: Rödtornet. Bäst av allt: Det dök upp nya tjejer i klassen. Från Motala. Skitsnygga.