Nog kändes det som att sommaren slets sönder, å visst dröjde det innan insikten om det utbredda mördandet sjunkit in, men nu vet vi omfattningen, i form av antal döda å övrig förstörelse.
Fredagseftermiddagens experter la ut texten å konstaterade att islamistiska fundamentalister slagit till igen. Rösterna tystnade sent på kvällen då CNN och norsk media kablade ut bilden på den blonde 32-årige högerextremisten med det oklanderligt norskklingande namnet.
En av många bilder som etsar sig fast på näthinnan: Föräldrarna som väntar på besked. Fruktansvärda scener.
I tv ältas frågan om vi, dvs samhället och staten, kan "vaccinera" oss mot liknande händelser. Så klart vi inte kan. Inte så länge vi envisas med att vilja leva i ett fritt å öppet samhälle. En hastig odyssé bland det stinkande hav att besinningslöst hat som existerar på nätet ger besked om att jordmånen är god för enskilda som upphöjer sin förvridet groteska verklighetsuppfattning till lag och norm.
De unga socialdemokraternas läger där i Norge -- raka motsatsen till det vämjeliga å endimensionella hat som förökar sig på nätet. Lägret symboliserar samtal, öppna diskussioner, detta att pröva argument ansikte mot ansikte. Demokrati, alltså. Den är stark, men samtidigt så skör, å när dess motsats bredbent stövlar in, väger de värden vi förknippar demokratin med lätt, åtminstone just då.
Högerterrorismen har gamla anor. Den skördade liv i Sverige på 1990-talet. Först då trappade Säkerhetspolisen upp bevakningen av de högerextrema organisationerna och nätverken.
Både Jens Stoltenberg och Norges konung Håkon imponerade under lördagen, som samlande symboler för ett drabbat folk. Men samtidigt: På högerextrema sajter applåderas vettvillingens mördande. Terrorn, individuell eller kollektiv, suger näring ur det vidrigt vämjeliga, men visst känns de unga socialdemokraternas i Norge besked idag som ett budskap som trotsar terrorn å hatet å illviljan: Nästa år samlas vi på nytt.