ESKILSTORP, mellan Åtvidaberg och Överum, med Överum närmast. Här sprang jag som barn, här tillbringade jag mina sommarlov, här bodde mormor och morfar. Elsa och Henrik Jansson. Om somrarna, sen jag blev tonåring, bodde jag i den långa garderoben längst upp till vänster. Blue moon med The Marcels fick transistorradion att vibrera. Jag läste Rekordmagasinet och Blixt Gordon.

PÅ FÖRMIDDAN hämtade jag posten. Brevlådan var placerad nere vid vägen ungefär en och en halv kilometer från mormor och morfars hus. Jag hämtade deras post, plus posten till Axel och Vera, grannarna. Axel och Vera hade fyra kor och en massa höns. Hönsen sprang ut och in i köket. Det tyckte inte mormor om. Mormor och morfar prenumerade på Östgöta Correspondenten. På den tiden bevakades Överum av Correspondenten. På den tiden sken alltid solen. Fast ibland gick den i moln. Som den förmiddan när jag hade hämtat tidningen och ströläste när jag avancerade den branta backen upp från brevlådan och vägen. Just den här förmiddan, när solen brände i nacke och rygg, skakade tillvaron liksom till. Jag läste att Marilyn Monroe var död. Det var augusti 1962 och nästa gång jag återvände till Vadstena, för att börja sexan, fanns Marilyn Monroe inte längre bland oss. Lite konstigt kändes det.