torsdag 27 januari 2011

CÖRRENCRÖNICA FRAJDÄJJ

Jag köpte Dan Anderssons Samlade Skrifter när jag var 18. Inbundna. Halvfranska band. 200 kronor. Halvfranskt lät snuskigt. Fem år senare köpte jag en Plymouth. Bensin för 100 kronor betydde full tank. Hur gammal är jag egentligen.
, när jag iförd vit Leejacka fyllde tanken vid Texaco i Vadstena, pendlade skattekvoten, skatternas andel av BNP, kring 40 procent, mormor och morfar fick varje dag besök av hemsamariten, som alltid tog sig tid, och en gång i veckan klev Boken kommer in över tröskeln. Biblioteket, alltså.
I dag ligger skattekvoten på 46 procent, efter att ha sänkts med fem procentenheter sedan 2005. Jag är inte ensam om att tycka att välfärdssamhället var mera påtagligt och omfördelande 1973 – skattekvot 40 procent – än vad det är i dag, med en skattekvot på 46 procent. Men så är det, det är mycket man inte begriper.
Sverige är rikt. Förmöget. Joakim von Anka är en nerpissad uteliggare i jämförelse med finansminister Anders Borg. Som lägger pengarna i madrassen. (Vill du veta mera om Sveriges robust stabila finanser och ekonomi, läs de senaste prognoserna från Ekonomistyrningsverket, läs och häpna.)
Som sagt: Sverige som nation är rikt. Förmöget. En mått på styrkan: Skuldkvoten, statsskuldens andel av BNP, spås minska från 34 procent 2010 till 18 procent 2015.
Baksidan av framgångsmyntet: Växande klyftor mellan rika och fattiga, mellan arbetande och icke arbetande, mellan staten och kommunsektorn.
Högeralliansens strategi går hem: Vi som jobbar stirrar oss blinda på sänkta inkomstskatter. Sambandet mellan sänkta inkomstskatter och minskade resurser till strategiska delar av den skattefinansierade välfärdssektorn har svårt att få fäste i det kollektiva medvetandet. Å andra sidan: Fungerade verkligen vård och skola bättre 2005, när skattekvoten pendlade kring 51 procent?
Sverige 2011: En allt större andel av de pengar vi betalar i skatt plöjs ner i fickorna hos ägarna till riskkapitalbolagen som driver skolor, äldreomsorg med mera. Argument för skattevägran.
Värst av allt: En stat som lägger pengarna i madrassen i stället för att investera i framtiden gräver sin egen grav. Gravgrävarfirma Reinfeldt & Borg är inget undantag.
Tågen står, arbetslösa och långtidssjukskrivna förnedras, bonuskarusellen snurrar, Sveriges ekonomi är urstark, vi har inte råd att investera i långsiktigt uthållig tillväxt, för ett sammanhållet Sverige, men vi lovas ännu ett jobbskatteavdrag, och ännu ett, i evighet. Amen.
Dan Anderssons Samlade Skrifter står fortfarande i bokhyllan. Plymouthen rullar i Sörmland. I Kommunalarbetaren intervjuas Sanna. Hon jobbar inom hemtjänsten. På frågan hur hon vill att hemtjänsten ska fungera svarar hon: "Det skulle finnas mer tid, så vi hann prata med dem vi hjälper."

6 kommentarer:

Monica sa...

Hemsamarit det var mitt jobb det 1968-1977

Torbjörn sa...

I Överum??????

Angel or Devil sa...

Hemsamariter, arbetande inom hemtjänst - vilka änglar !
Kommer ihåg att jag vid några tillfällen hade en hemsamarit hos mig när jag var sjuk och föräldrarna inte kunde var hemma hos mig.
Hemsamariten hette Tyra, en liten liten dam. Jag kallade henne för "Tyra liten som en myra".
Hon gjorde plättar åt mig, fast jag kunde inte äta dem - jag hade påssjuka. Vilket öde !

Monica sa...

Nää Torbjörn det var i Linköööping.

Torbjörn sa...

TYRA -- skall en hemsamarit heta. En ängels namn.

Rolf sa...

Vi fick så mycket stryk av våran, så vi kallade henne Blåtyra.
Inte så mycket till blötpuss väl med det fejset. Inga läppar utan bara tänder, Love me tänder.