En Stoll-Ivar ringde idag och förklarade att han skulle "återuppta kontakten med chefredaktör Sigvardsson" för att "avlägsna" mig från Corren. Sånt blir Presleydenten upprymder av.
I lördasscrönican i cörren skriver jag några rader om Strindberg. Upphör aldrig att fascineras av hans språk. Vilken kraft, eld och lyster. "Roar" mig ibland med att läsa nån av alla dessa svenska deckare som matas ut som skit ur arslet på en dräktig sugga. Så platt, tomt å intetsägande. Ger mig fan på att jag skulle skriva bättre -- om jag nu kom på nått att skriva om. Mordet på välfärdsstaten kanske...
Medvetandet lever sitt eget liv, går sina egna krokiga vägar. Vet inte varför -- kanske för att jag babblade med Brorsan tidigare idag --- men plötsligt drar jag mig till minnes våra fjärttävlingar förr i världen. På den tiden vid 60-talets mitt då vi delade rum. Vår älskade Mor fick dåndimpen när hon öppnade dörren. Minns jag rätt lyckades brorsan en gång fixa till en fis som varade snudd på en minut. En sån låååååång dunderbrakare som hästar är experter på.
ROLF --- nåt nytt travtips på gång? Gärna med bra utdelning. Svar till signaturen "En som aldrig frågat förr."
LÄSER SE-tidningar från 1965. Kom över samtliga nummer för en oförskämt billig penning. 1965 och 1961. Vilka reportage! Å vilka tankeställare man får. 1965 känns inte så där överdrivet avlägset, men i USA sköts och lynchades svarta på löpande band, och svarta som propsade på att utnyttja sina medborgerliga rättigheter slogs ner. Vita bastanta karlar som ger sig på svarta kvinnor, fy fan. Åsså alla insändare där hederliga svenskar basunerar ut att skildringarna minsann är överdrivna.
SEN JAG skrev om byggherren Cocozza i Corren har jag fått flera telefonsamtal där de som ringer berättar halsbrytande historier om Cocozzas framfart bland annat i Linköping. "Men ingen vågar träda fram å säga som det är", sa en karl som ringde i går. Känns som en fläkt av alliansens Sverige 2011.
Goodnight sweethearts goodnight!