Astrid Lindgren skrev om Katthult å Eddie Meduza skrev om Pickhult. Jaja. Nu kväller. Nånslags redaktionskonferens i Åtvidaberg några timmar mitt på dan. För gammal för sånt. Men maten var suverän. Ska jobba en dag i vecckan i Åtvid från och med nästa år. Helt okej. Gillar Åtvid. Affärstidningarna maler på om stundande eurochock sedan Standard & Poor sagt sitt om Euroländernas ekonomiska muskler. Regnar det på prästen så pinkar det på predikanten, eller hur ordstävet lyder. Men Gekås i Ullared seglar vidare med flaggan i topp. Nytt försäljningsrekord 2010: 3,1 miljarder kronor. Att notera: Företaget avstår från större utdelningar, investerar i stället. Jag har fortfarande inte satt min fot på Gekås. Måste dit nångång.
Kom på suverän bildidé på bussen hem i går: Placera ett halvt kilo Gevalia på en badbrygga. Bildtext: Bryggkaffe. Hahahahahaha!!!!!!!!
Måste fortsätta med Nostalgirummet ikväll. Blir visst aldrig klart. Jo, det mesta är gjort men jag kan för mitt liv aldrig bestämma mig för hur tavlorna ska hänga. Eller vilka skivomslag som ska pryda snedväggen. Sånt grunnar jag på när Eurosamarbetet kraschlandar.
3 kommentarer:
Din krönika i Corren idag,Tobbe, berör och väcker tanke.Jag lägger alltid nåt i "grytan" när jag har vägarna förbi och jag har försökt lära mina barn o barnbarn att göra det samma ,men det är ju inte ens en droppe i havet ,förstår man ju, när man ser vilket behov som finns bara i Linköping.
"Vi har fått in 14.000 kronor redan"säger en tacksam Kerstin Lundholm.Herregud,det räcker väl inte så långt, till allt det som planeras?
Det är sorgligt att tänka på alla stackars ungar som är fattiga och ledsna och som inte får nån julklapp i år heller.
Frälsningsarmen gör en beundransvärd insats i vår stad!
Kommunen borde kunna bistå med några tusenlappar.Men politikerna vill väl inte nämna nåt om fattigdom. Här? Hos oss? Nää.....
Varför får inte Tobbe rida för, när Ullared.
Åtvid en dag i veckan, låter mysigt. Jag jobbade själv där en dag i veckan under många år. Först satt jag i kommunhuset och senare i polisens lokaler. Åtvidaberg är mysigt, har jag alltid tyckt. Kanske beroende på att hela min släkt härstammar därifrån och morfar växte upp på Stenhusgatan. Hans bror Adolf var biografvakt. Det VAR bättre förr. Det gäller också LHC i allra största grad.
Man blir helt mållös som åskådare, när man ser dom spela. Jag börjar fundera på om det är nåt smittsamt.
Man är i gott sällskap och lite mera humor i laget, istället för humör, kanske kunde få Säcken att knyta ihop sig själv.
Ta en sväng till Ullared, det är en upplevelse på alla sätt o vis. ;) Ditt första besök ska du nog vänta lite med, inte bege dig dit nu innan Jul. :D
Din krönika uppmärksammas ute på nätet. Bla. på FB under "Påskuppror mot utförsäkringarna". (för långt för att dra förklaring till det lite konstiga gruppnamnet)
Bra skrivet!
Frälsningsarmen och alla andra som bedriver socialt stödarbete, de gör ett fantastiskt arbete. Det mycket, mycket mindre "fantastiska" är att dessa organisationer är så behövda i vårt land.
Skicka en kommentar