PASSAR UTMÄRKT att helgen kretsat kring boxning eftesom jag slogs halvt medvetslös i lördags kväll. Slogs å slogs.... Jag hade just avverkat stallrundan, hästarna mumsade i godan ro och jag stegade fram i mörkret... när tillvaron plötsligt vändes uppåner. Så förrädisk kan en isfläck va. Jag hann tänka att jag måste vrida kroppen så att inte bakhuvet får ta stöten. Lyckades inte helt. Därför huvudvärk och illamående i går kväll och idag, plus värk i rygg och nacke. Å självklart skulle nåra av hästarna sätta sig på tvären när de skulle in i kväll. Ett lljushuvud, knappt fyra år men ändå, hade lyckats ta sig över ett område täckt av is. Hon vågade självklart inte gå tillbaka. Men är man hästkarl så är man.... efter diverse krumbukter och cirkuskonster fick jag ut´na och vidare in i stallet.

FLOYD PATTERSON ser du på bilden. Känner du igen honom direkt är du en gamling. Jag skrev, med farsans hjälp, till Floyd nångång 1960/1961 och bad om autograf och bild. Efter någon månad anlände ett drygt A4-stort signerat porträtt med Floyd i boxarpose. Jag minns fortfarande när det anlände. Det var en vinterdag och vi spelade ishockey då mamma ropade nåt om att jag fått brev från Amerika.

JAG HAR porträttet kvar. Ska pryda ena kortväggen i mitt kombinerade Elvis-50-60-talsrum. Måste bara hitta en bättre lämpad ram. Tidsenlig. Kan tänka mig att Floyd kände sig som jag gör nu efter förlusten mot Ingemar 1959, eller sen han knockats av Liston 1962 och 1963, eller sen han körts över av Muhammad Ali (var det 66?). Hur mycket stryk fick Floyd egentligen?

RISTO RANKAR svenska proboxare (se kommentar under inlägget om Ingemar Johansson). Han glömmer Stig Sjödin, mellanviktaren som boxades mot Floyd Patterson i OS 1952. Floyd vann matchen och hela turneringen. Var det verkligen 52? Den som lider av hjärnskakning må vara förlåten om han tar fel på år.