SNÖSTORM Å LITET, ENMOTORIGT FLYGPLAN. Det slutade med en krasch, och den 3 februari 1959 slocknade livet för Buddy Holly, Ritchie Valens och The Big Bopper (JP Richardson). Rock´n´rollen skakade till, omtöcknades som en boxare som träffats av en plötslig vänsterkrok mot käken, men höll sig ändå upprätt, trots allt.

BUDDY HOLLY förknippas mest med klassiker som That´ll be the day, Peggy Sue och Oh boy. Min favorit heter Not fade away, låten som som Rolling Stones plockade upp och gjorde till sin andra (om jag minns rätt) singel.

JAG SÄTTER RITCHIE VALENS högre än Buddy Holly. Ritche var en genuin Rocker --- Oh my head, Come on let´s go osv. Men den första av hans låtar som jag föll pladask för var Donna. Det var å andra sidan den första jag hörde med Valens. Han var inte 18 år fyllda när han gick bort. Filmen om honom och hans familj --- La Bamba --- är suvve. Rän.

THE BIG BOPPER då? Säg Chantilly lace så hittar alla hästarna hem. PJ Proby gjorde låten i mitten på 60-talet. Fan att jag inte kan lägga in videoklipp. Då hade Ritche Valens rullat här. Eller Bruce Springsteens punkversion av Not fade away från 1979. Den hittar du å andra sidan på http://presleydenten.bloggspace.se