ANNA LINDH, Sveriges utrikesminister, mördades. Hon avled i dag för sex år sedan. Jag läser hennes tal och fylls av insikt och glädje när hon så klart och tydligt formulerar den jämlikhetens höga visa som är – bör vara, åtminstone - socialdemokratins signum. Att läsa Anna Lindh i dag ger också en bild av hur långt gånget det marknadsliberala systemskiftet är. Läs hennes tal i Almedalen sommaren 1999, där hon varnar för de ökade spänningar och den växande kriminalitet som följer "i klassklyftornas spår" och se, att det är just den verkligheten som tränger på i dag.
SVERIGE 2009: Landstingen brottas med underskott, de stora, privata vårdbolagen redovisar rekordvinster. Men hur finansieras de privata vårdbolagens verksamhet? Med skattepengar. Av vilka en stor andel plöjs ner i aktieägarnas fickor. Så ser den ut, privatiseringen av den offentliga sektorn. Samma förhållande gäller skolan. Den storstilade visionen om en skola för alla, den sammanhållna enhetsskolan, offras på marknadsfundamentalismens altare.
PRIVATISERINGEN av den offentliga sektorn bryter successivt ner tilltron till den gemensamt finansierade välfärdsstaten och banar väg för den selektiva välfärdsmarknaden. SOCIALDEMOKRATINS dilemma är att den, ofta med rätta, bejakat de avregleringar som i mycket är en förutsättning för marknadsliberalernas offensiv, men inte lyckats mejsla ut en strategi som visar att, med Anna Lindhs ord, marknaden är underordnad demokratin. Därför famlar socialdemokratin, osäker på sin roll.
RICHARD SENNETT, amerikansk sociolog, jämför partipolitiken med fordonsindustrin. Så tycks allt fler väljare uppfatta politiken. Dvs att grundplattformen är densamma oavsett parti, det som skiljer partierna åt är design och retorik. Sennets beskrivning av "den nya kapitalismen" och dess destruktiva påverkan på den enskilde individen – allt går ut på att reducera oss till icke ifrågasättande produktionsfaktorer – bär fröet till en civilisationskritik som socialdemokratin bör göra till sin, och länka samman med en strategi som tar tillvara folks tilltro till den gemensamt finansierade välfärdssektorn.
3 kommentarer:
Anna Lindhs bortgång var inte endast en tragisk händelse för hennes familj. Utan för Sverige och hela världen. Det arbete hon utförde i partiet och som utrikesminister var långt över det vanliga.
Framför allt hade det politiska Sverige sett annorlunda ut om hon funnits kvar i livet.
Det känns ibland som att de hunnit för långt med att förändra, vanligt folk börjar ge upp.
Anna Lindh hade varit en pärla i dagens läge, i jämförelse med Sahlin.
Skicka en kommentar