MUSIK Å POLITIK. Jag köpte aldrig några skivor med Hoola Bandooola Band. Rycktes aldrig med i vågor av hämningslös eufori som sköljde över bandets låtar. Däremot köpte jag Jerry Williams skivor, och jag vet att inte han heller snöade in på Hoola --- men han delar Wiehes radikala samhällsyn.
MUSIKEN spelar ofta i en särskild dimension. Typ Alan Jackson, den reaktionärt Söderkonservative countrysångaren med den underbara rösten. Jag älskar många av hans låtar, särskilt de där melankoliska balladerna. Att även George W Bush fallit i farstun för Jackson är bara att leva med. Bra musik låter sig inte snävas in av partipolitikens begränsningar. Men real rock´n´roll är alltid mer vänster än höger.
ELVIS skaffade sig tillträde till Vita Huset och skakade hand med Richard Nixon. Jo, det kändes lite kymigt just då, när USAs ruttna anfallskrig mot Vietnam rasade som värst. Jag tröstade mig med att Kungen aldrig uttalade sig för kriget, han vill starta sitt eget --- the war against drugs --- och hade mitt fulla stöd. Elvis fick en sheriffstjärna av Presidenten, och många bilister stoppades senare nattetid på vägarna kring Memphis av en alltid lika plikttrogen och uppmärksam Elvis.
SNART SÄNGDAGS. Satt tidigare och förberedde lite av det jag ska babbla om när jag leder invigningen av företagsmässan Östgötaforum i Cloetta Center. Fantastiskt -- onsdag förmiddag står jag på scenen, och den 20 november efterträds jag av Jerry Lee Lewis. Funderar på att kdja fast mig i väntan på The Killer. För att få möjlighet att snacka med honom, bland annat om hans besök på Graceland 1976.
SOSSARNA är splittrade i länet. Så har det varit ett bra tag --- kommun- och personrelaterade konfliktungar växer till sig, och nu blir de latenta konflikterna manifesta iochmed Louise Malmströms kritik av Johan Andersson med flera. Jag är snart 60 år och vet en del om den inskränkthet som av och till präglar tillståndet inom till exempel socialdemokratin. Tidigare sopades all kritik under mattan, av nånslags missriktad omsorg om Partiet. Så är det dessbättre inte längre, men oss emellan kan sägas att tillståndet inom S i Östergötland är inte det bästa. Det var bra länge sen länet hade en stark och framträdande S-politiker. Berndt Sköldestig gick bort på tok för tidigt.
TILLSTÅNDET hos östgötamoderaterna är inte heller det bästa. Den självgode Gunnar Axén petas ner ordentligt på partiets riksdagslista, och det är inte en dag för tidigt.
APROPÅ RIKSDAGSledamöter från Östergötland: Kan du på rak, eller krokig, arm räkna upp tre stycken förutom de jag nämnt i det här inlägget? Om inte --- vad säger det om politikerna? Och om dig?
Good night sweethearts goodnight!