onsdag 4 februari 2009
S-E-V-E-N N-I-G-H-T-S T-O R-O-C-K
HISTORIEN VIMLAR av ruffigt råa rocklåtar. Här gör Bruce Springsteen & The E Street Band en av de bästa --- Seven nights to rock. Men obs --- först lite Badlands, som aptitretare och stämningshöjare, sen skickar The Boss iväg värsta artillerifyrverkeriet i Seven nights to rock. Lyssna och läs vidare, lite allmänbildande kulturhistoria skadar aldrig.
MOON MULLICAN skrev låten. Å skam till sägandes: Jag hade inte hört den förrän Springsteen drämde mig i huvet med den på Ullevi i juli 2008. Jag vrålade i Brorsans öra: "Vad är det för låt?" Brorsan skakade på huvet. Jag vrålade i andras öron. Andra skakade på sina skallar. Ingen visste.
FAST VISST känns det bra. Att veta att man inte hört allt, trots sin ålder. Moon Mullican har också gått mig förbi. Konstigt. Hans liv fascinerar mig, och i mycket framstår han som en tidig kombination av Elvis och Jerry Lee Lewis. Hans föddes 1909 --- uppgifterna varierar, men jag litar på Billboards encyklopediska vetande --- och växte upp som en hillbilly i Texas.
DET SPÄNNANDE med Mullican är att han precis som Elvis suger näring ur den rytmiskt heta häxkittel som består av en blandning av the blues, hillbilly, country och gospel. Moon Mullican var en jävel på piano --- det är ingen tillfällighet att Jerry Lee lirade in flera av hans låtar.
MOON MULLICAN lirade i olika band på 1930-talet och bildade eget efter det andra världskrigets slut. Det var med Moon som med Elvis --- först vägrade de vita radiostationerna att lira plattorna eftersom de lät svarta --- men tack vare framträdanden på Grand Ol´ Opry och turnéer med bland andra Hank Williams lossnade det för Mullican -- som förresten skrev Jambalya tillsammans med Hank Williams (men det bekräftades aldrig officiellt).
SEVEN NIGHTS TO ROCK är en av de första rock´n´roll-låtarna, skriven innan begreppet existerade. Heder åt Bruce Springsteen som håller den levande.
I JUNI ÄR JAG på plats när Springsteen lirar i Stockholm. Moon Mullican avled den 1 januari 1967.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Springsteen är för mig lika "död" som Lundell. Winnerbäck är föstås ännu "dödare"
Hur kommer det sig egentligen att det finns så många som identifierar sig med sångare, som inte har nån speciell sångröst(säg inte att det är budskapet)
Är man lika tondöv som sångarna tycker man att dom är i ens egen klass antagligen och hör inte dissharmonin och tycker att man är minst lika bra själv, åtminstone i duschen eller badkaret.
Jag lyssnade i Sony Waxman men trots vaxet lät det illa.
Visst får Ni tycka att dom är bra, men kom ihåg att Ert omdöme beror tyvärr på Ert eget dåliga musiköra. Ni är inte tillräckligt musikaliska helt enkelt.
Var och en är lycklig i sin tro och mot dumhet kämpar även gudarna förgäves. Min kompis har tinnitus och inte ens han klarar Winnerbäck o Co.
Kompisen heter Brynjulf Rumpidumpas och även han född på stenåldern. Han är singel och antagligen född på -78 varvet och favoritgodis är stenkakor. Kanske kompis med Fred Flinta och ett riktigt stoLPskott.
Men han gillar i alla fall stEPpdans. Han är visst anställd på ett varv förresten, eller var det sVARVare han var, det går runt i huvet. Jag går ut en sväng på mon och lugnar ner mig, den är tallrik och kanske tar mig ett stift också. Jag har också köpt mig en VINkYLare, skål
Jansson hälsar så gott men vi ligger inte ihop längre.
Han tog mig på lökarna hela tiden och frestade med potatis och dryck av den, men jag simmade vidare. Jag klarar mig bra på stimersättningen.
OM någon kommer till Frimis, är jag kvar till 22.00 med en solros i knapphålet och har en överläpp, så Ni känner nog igen mig. Tutt är du på G?
Skicka en kommentar