TOBBE PÅ RÖDA TORGET i Boxholm, 1 maj 2007. Det var tider det. Drog på mej kavajen dagen till ära. Jag babblade så länge att rollatorpensionärerna fick ta färdtjänst hem. Valsverkshimlen glödde. I dag slår kriserna även mot det bultande valsverkshjärtat. Och mot skogs- och trävaruindustrin. I morrn bitti ska jag träffa Jan-Åke Johansson, ombudsman i Skogs- och Träfacket. Dagens kris slår hårdare mot husindustrin än svångremsåren på 90-talet. Arbetslösheten bland skogs- och träfackets medlemmar väntas bli rekordhög våren 2009. MORFAR var skogsarbetare. Körde häst i skogarna utanför Överum. Vilket jävla slit. Lasta för hand, skit samma vilket vädret var. Morfars sista häst hette Vimar, en liten nordsvensk som var så seg, uthållig och stark att han var som hämtad ur asatron. Morfar knegade ensam, det kunde säkert gå en vecka innan han stötte på nån annan i de djupa skogarna. Morfar och mormor köpte tv till sommar-OS 1960. Det var så stort att det inte går att beskriva. Wilma Rudolph. Meteorologerna ritade vädret med krita på en karta. Deras spådomar slog alltid in. Så var det på Erlanders tid. Ordning och reda, löning på fredag, nä, lördag. Fast utan Radio Nord har det varit spöklikt tyst i folkhemmet.

BRORSAN och jag red på Vimar. For fram i flygande galopp över stock och sten. Utan hjälm. En gång, dan efter vi hade sett Prärie på tv, fick vi för oss att fösa kor, som Clint Eastwood & grabbarna. Mamma sydde kofösarbyxor. Det slutade i allmän anarki. Bonnens kor for iväg åt olika håll och lydde oss inte alls. Brorsan och Ronny, som var yngre än Tord och jag, brassade på med sina knallpulverrevolvrar och korna vände ögona utochin och drog iväg som skrämda mittenväljare. Sommarloven utanför Överum var värsta upplevelseextasen. Ibland satt vi uppklivna på en stor sten och lyssnade efter biljud. Det kom en bil var tionde minut. Vi lyssnade enträget för att luska ut vilken bil som kom härnäst. Tord var skickligast.

ÅRETS JULKLAPP är upplevelser. Jävla larv. Folk betalar för att åka skidor eller klättra i berg. Eller ligga i nåt jävla spa med articifiell belysning och med gurkskivor över ögona. Inte konstigt att det blir finanskris och lågkonjunktur med negativa tillväxttal. Sånt förekom aldrig 1958--1974.

MED JÄMNA mellanrum kom en gubbe åkande på en lättviktare. "Nu ska morfar betala kontingenten", sa mormor. Det betydde fackföreningsavgift men det hade vi ingen aning om. I dag sköts sånt utan att fackets medlemmar behöver träffa sina valda företrädare eller anställda funktionärer.

TÄNKTE EGENTLIGEN skriva nåt om det nybildade RödGröna alternativet i svensk politik. Men ibland drar det iväg åt helt annat håll. Som nu.