MÅNDAG. Seg som fruset gummi. Kall som Maud Olofssons leende. Fortsätter läsningen av Keith Richards Livet. Hasch. amfetamin, syra, heroin. Resor till Algeriet. Trippresor. Brian Jones ballar ur. Anita Pallenberg faller i Richards händer. Nä, först suger hon av honom. Jag provade aldrig narkotika. Det intresserade mig aldrig trots att flera kompisar inte bara testade utan använde regelbundet. Knepigt det där.
I GÅR: Avfrostade frysen. Värsta uppåttjacket. Frösaböxen såg nöjd ut, nu är han redo att möta ännu en sommar.
TACK, HELENA --- suveränt gott Vårgodis.
FRUGAN Å KATTEN spann iväg till utställning i Linköping i lördags. Kom hem med rosett. Vinstrosett. Fattade inte riktigt för vad, men det var Lady Leona som fick rosetten, inte Frugan. Jag slapp eländet, ägnade större delen av dagen åt att städa i caféet. Frugan hotar med kattutställning i Eksjö i vår, då måste jag tydligen följa med. Men, allvarligt, katten, en ragdoll, är riktigt go, och i lördags morse gjorde hon nåt jag aldrig sett en katt göra tidigare: Promenerade rakt in i buren, precis som ingenting. Så gjorde inga av de bonnkatter vi haft. De är många, minns inte namnen på alla. Några: Einar, Dagmar (Einars morsa), Uno, Khadaffi. Min första hette Pelle, jag hade den hos morfar och morfar. Svartvit. En gång när jag inte ens hade börjat skolan skulle jag va hygglig och bada Pelle. Doppade ner honom i en av spannarna i stallet. Pelle flög upp som en oljad blixt och klöste mig (ofrivilligt) i skallen så blodet sprutade.
Tvärs över skogen, tio minuters gångväg, bodde Monica. Ojojoj, hon var snygg.