måndag 14 februari 2011

MÅNDAG. Seg som fruset gummi. Kall som Maud Olofssons leende. Fortsätter läsningen av Keith Richards Livet. Hasch. amfetamin, syra, heroin. Resor till Algeriet. Trippresor. Brian Jones ballar ur. Anita Pallenberg faller i Richards händer. Nä, först suger hon av honom. Jag provade aldrig narkotika. Det intresserade mig aldrig trots att flera kompisar inte bara testade utan använde regelbundet. Knepigt det där.
I GÅR: Avfrostade frysen. Värsta uppåttjacket. Frösaböxen såg nöjd ut, nu är han redo att möta ännu en sommar.
TACK, HELENA --- suveränt gott Vårgodis.
FRUGAN Å KATTEN spann iväg till utställning i Linköping i lördags. Kom hem med rosett. Vinstrosett. Fattade inte riktigt för vad, men det var Lady Leona som fick rosetten, inte Frugan. Jag slapp eländet, ägnade större delen av dagen åt att städa i caféet. Frugan hotar med kattutställning i Eksjö i vår, då måste jag tydligen följa med. Men, allvarligt, katten, en ragdoll, är riktigt go, och i lördags morse gjorde hon nåt jag aldrig sett en katt göra tidigare: Promenerade rakt in i buren, precis som ingenting. Så gjorde inga av de bonnkatter vi haft. De är många, minns inte namnen på alla. Några: Einar, Dagmar (Einars morsa), Uno, Khadaffi. Min första hette Pelle, jag hade den hos morfar och morfar. Svartvit. En gång när jag inte ens hade börjat skolan skulle jag va hygglig och bada Pelle. Doppade ner honom i en av spannarna i stallet. Pelle flög upp som en oljad blixt och klöste mig (ofrivilligt) i skallen så blodet sprutade.
Tvärs över skogen, tio minuters gångväg, bodde Monica. Ojojoj, hon var snygg.

2 kommentarer:

Inger sa...

Så roligt med en vinstrosett!Sånt ger ju blodad tand.Eksjö nästa,tror nå`n de.
Katter är härliga små varelser.Idag,på promenaden till affären,mötte jag en springande katt.Ja,han sprang inte i bemärkelsen JAGAD,snarare lite vaggande jogg.
Han såg så målmedveten ut,man kunde se att han visste vart han var på väg,men han såg ut att vara aningen stessad eller försenad.
Men han tog sej faktiskt tid att stanna upp och stryka kroppen mot mitt byxben.
Varför har du så brått,ska du hem å käka?,sa jag.
MJAA,sa han å joggade vidare.
Han sprang nog hem och fick sin portion Pussi eller Wiskas.
Scheba (Katternas festmat)får han väl kanske en annan dag,om han passar mattiden!

Torbjörn sa...

Klart katten tog sig tid att stanna upp vid dig, Inger.