KONJUNKTURinstitutets senaste prognos gav inte upphov till några större utrop. Så fungerar den nyliberalt marknadsliberala hjärntvätten. Vi vänjer oss vid krisen och tar för givet att småfolket måste stå för det mesta av notan. Enligt KIs prognoser raderas 300 000 jobb bort från den arbetsmarknadspolitiska kartan åren 2009-2011. 2009 är verkligen ett förlorat år tillväxten faller med drygt 5 procent, jämfört med BNP 2008.
446 000 svenskar var öppet arbetslösa i maj, enligt Statistiska centralbyrån. Det är detsamma som en arbetslöshet på 9 procent. 9 procent!!!! I Östergötland registrerades 10 934 personer som öppet arbetslösa förra veckan -- det är en ökning med 45 procent sedan motsvarande period 2008. Ungdomsarbetslösheten i länet har ökat med 51 procent från försommarn 2008 till i år.
33 913. Så många östgötar var förra veckan inskrivna som arbetssökande hos arbetsförmedlingen.
ÄN SÅ LÄNGE har "bara" knappt 40 000 personer i kommuner och landsting varslats om uppsägning. Varselvinden tar fart senare i höst och kulminerar under advent. Såvida inte regeringen lyssnar till den växande opinion som förespråkar tillfälligt höjda statsbidrag så att kommuner och landsting kan behålla personal och inte tvingas kasta ut många 10 000-tals i öppen arbetslöshet. Till och med KI och regeringens eget finanspolitiska råd föreslår detta, men regeringen vägrar lyssna. Den har fullt upp med att planera nya skattesänkningar för miljonärer.
FÅR DET KONSEKVENSER för samhällsekonomin när ytterligare flera 10 000-tals tvingas ut i arbetslöshet? Självklart. Det som händer är att hushållens konsumtion minskar dramatiskt, vilket i sin tur påverkar skatteintäkter, tillväxt, jobb och välfärd. Sambandet är mycket mera tydligt i dag, sedan högeralliansen sänkt ersättningen till a-kassorna. Numera får en majoritet av de a-kasseförsäkrade ut mellan 55 och 65 procent av den tidigare inkomsten när arbetslöshetsfällan slår igen. Vad det betyder för konsumtion och tillväxt kan var och en räkna ut.
ARBETSMARKNADEN blir allt mer flexibel. Detta kräver en robust arbetslöshetsförsäkring med förhållandevis höga ersättningsnivåer, allt för att underlätta och stimulera till fortsatt och ökad om ställning. En stark a-kassa är ett måste för en flexibel arbetsmarknad --- såvida inte löntagaren ska hamna i strykklass.
SVERIGE har en av industrivärldens sämsta a-kassor. Taket är högre i Norge, Finland, Tyskland, Holland med flera länder. Regeringens försämringar och ideologiskt motiverade regelförändringar tvingar många att lämna a-kassan, eller att teckna en privat tilläggsförsäkring. Det senare innebär att du pröjsar dubbelt för din försäkring.
REGERINGENS och allianshögerns bluff att a-kassan kostar för mycket har gått hem. Inte många verkar fatta att a-kassan varit överfinansierad under lång tid. Vi som knegar avstår löneutrymme via den särskilda arbetsmarknadsavgiften --- överskottet räcker för att sänka egenavgifterna, och det rejält, det skulle räcka med en max en hundring i egenavgift. Men vad gör regeringen? Sänker skatterna för de välsituerade.
OCH TVINGAR fack med hög arbetslöshet, typ IF Metall, att klubba igenom feta avgiftshöjningar. Däri ligger en del av det stora systemskiftet: Arbetslösheten individualiseras, dvs de som knegar i branscher som är mest utsatta ska själva pröjsa för sin arbetslöshet.
MYCKET BEHÖVER göras. Till det viktigaste just nu hör att ge den offentliga sektorn ett visst mått av arbetsro. Att tvinga dem att sparka ytterligare mellan 30 000 och 50 000 anställda lägger en död hand över arbetsmarknaden och ekonomin.
BJÖRKLUND, den fule folkpartiledaren, föreslår fler lärlingsplatser och leker att detta är ett kontroversiellt förslag. Det är inte det minsta kontroversiellt. jag har slagits för det länge. Men förslaget är bara en länk i en arbetsmarknadspolitisk kedja som regeringen dessvärre varken vill eller förmår att sätta ihop.