ELVIS öppnar dörrar. Håkan Juholt är febrigt febrilt sysselsatt med att planera inför helgens S-kongress -- men så klart tar han sig tid att snacka Elvis. Enda intervjun före kongressen, med Presleydneten som intervjuare.
--- Elvis prioriteras alltid, säger Håkan.
Vi snackar en halvtimma. Efteråt sitter jag stum av beundran. Karln behärskar Elvis (minst) lika bra som jag och är (minst) lika uppfylld av Rösten, Artisten, den Magnetiska Utstrålningen och Människan Elvis.
-- Å mitt i allt finns en politisk dimension, säger Håkan.
--- Vad är det för slags samhälle som tillåter att en stor artist förbrukas och fråntas sitt människovärde, så som skedde med Elvis under hans sista år.
HÅKAN får fortfarande gåshud när han minns Elvis comebackshow, efter de alltför många filmerna.
--- Avslutningen med If I can dream är så magnifik att den inte låter sig beskrivas. Texten....(Håkan sjunger halva låten) reflekterar USA efter mordet på Martin Luther King och Elvis framträdande är ett enda rungande ställningstagande för Drömmen som ledde den svarta medborgarrättsrörelsen.
HÅKAN omväxlande sjunger, berättar vilka låtar han sätter högst, drömmer sig tillbaka till besöken i Graceland och formulerar den smärta han fortfarande känner över att han inte kom över till USA för att se Elvis On Stage.
DEN HALVA TIMMAN rusar iväg. Håkan fortsätter skriva på sitt linjetal, medarbetare drar i honom, tempot är högre än högt, och högre lär det bli.
--- Men för Elvis finns alltid plats, hans röst och sånger är en del av av det jag lutar mig mot, today, tomorrow and forever.