MADDE & MIA poserar i och vid Maddes VW-Roadster utanför Skänninge. Roadsterbygget avancerar och Mia å jag fortsätter att rapportera om´et i Corren.
FÖRE besöket hos Madde, Barbro, Sören å det övriga gänget i verkstan snackade Presleydenten hos Skänninge PRO. Härligt gäng, salen var fullsmockad och av det jag hörde innan jag äntrade scenen så fattar jag att PRO i Skänninge bedriver en intensiv verksamhet. Jag har kåserat hos många föreningar under årens lopp, det här var första gången mötet avslutades med Sveriges nationalsång. Kändes bra.
Skänninge har en särskild plats i mitt hjärta. Det var hit jag och Leffe gav oss ut på vår första längre cykeltur utanför Vadstena. Kändes stort. Jag minns det som i går. Vi kan väl ha varit i 11-12-årsålderen. Ojojoj, tänk att vi släpptes iväg så långt --- utan tillgång till mobiltelefon.
Va yrar Rolf om i en kommentar under det förra inlägget? En inspelning med Jokkmokks-Jokke och Earth Wind & Fire????
Apropå cykelturen: Min cykel var utrustad med limpsadel och Marlon Brandostyre. Inte konstigt att brudarna flockades kring mig på torget i Skänninge. Nån av dom läckra brudarna satt kanske å lyssnade när jag babblade hos PRO idag....
Fem/sex år senare liftade Åström å jag till och från Skänninge. Vi träffade två brudar men ansågs för unga å för torra bakom örona för att få ligga över (enligt brudarnas föräldrar). Liftade hem var för mycket sagt. Så fort vi såg en bil och började vinka i mörkret accelererade fordonet å skyndade förbi. Knepigt, tyckte vi, för på den tiden var det lätt att få lift. Förklaringen följde sedan en polisbil bromsat in å vi bländats av skenet från starka strålkastare från taklampan. Rikslarm var utfärdat å polisen sökte två män. Clark Olofsson å Gunnar Norgren. Poliserna var hyggliga å skjutsade oss hem.
I morrn fredag uteblir FredagsFrågan. Kanske fortsätter jag nästa vår. Eller hösten 2012. Eller vintern 2014/2015, strax innan jag kvitterar ut min första pension. Om pengarna finns kvar.