Wilhelm, 9 månader, å Selma, 22, månader, lät sig villigt skjutsas i skrinda i dag. Morfar Presleydenten agerade dragare medan mödrarna red. Å nu är det kväller å mörkret ruvar utanför ett fönster som piskats av regnet. Att sitta med barnbarnen i knät och höra deras klappande hjärtan är en himlastormande tidsresa, de barnahjärtan som klappar är ekot av mina förfäders liv å pekar i riktning mot framtiden. Att stå med barn och barnbarn vid Minneslunden på kyrkogården i Vadstena fyller en likaså av en triumfatorisk, hisnande känsla -- med sekler och generationer som möts å korsar varandra.
Jag såg knappt nåt av kvällens politikerdebatt i Svt. Hörde Annie Lööf säga att vi politiker måste vända på varenda sten. Så tungt det måste vara att vara politiker. Reinfeldt såg Landsfaderligare ut än nånsin tidigare. Hägglund såg ut som om han helst av allt ville vara nånannanstans. Juholt å Ohly var inte där. När jag först läste varför S och V backat ur tyckte jag förklaringen lät ynkligt feg. Nu vet jag inte. Å andra sidan: Vem hade hört ett ord av vad Juholt sagt, om han medverkat? Tankarna hade löpt i annan riktning. Tror jag.
Spelade Gene Vincent & The Blue Caps när jag rakade mig i kväll. I veckan är det 40 år sen Vincent gick bort. Too much monkey business & too much to drink. Men Vincent platsar bland de Stora Hjältarna. Be bop a lula spelades in i januari 1956 -- nu skriver jag ur minnet, utan att kolla men jag tror dateringen är rätt -- å jag upptäckte Vincent 1962, när den snabbare versionen av låten kom 1962, en av mina all--time--favourites. Jag har originalsingeln från 62.
Vincent influerade den förste riktige svenske Rockaren, Rock-Ragge.
Jag får mejl å tillåmed mobilsamtal från uppriktigt bekymrade sossar. Somliga är i min ålder (demens- & senilperioden) å fattar just ingenting av vad som pågår. Det parti som de sympatiserat med så länge, å arbetat ideellt för, verkar befinna sig i inre upplösning. Stabilitet, ordning & reda präglade en gång Partiet. Men när började förfallet, egentligen? Gene Vincent har kanske inga svar men han hjälper en att halta vidare å uthärda i en tillvaro som är mera frågetecken än gnistrande klara utropstecken.
En sak är klar: Många av oss som växte upp när tv-apparaten å talarstolen befolkades av Erlander, Sträng, Hedlund, Hjalmarson med flera tycker att dagens A-lagspolitiker känns aningen lättviktiga. Jaja.