PER-ARNE WISÉN i Linköping är en i ordets rätta bemärkelse aktiv medlem i Ivar Lo-Johansson Sällskapet. Per-Arne är på ständig jakt efter noveller och andra texter i tidningar och tidskrifter från 1900-talet. Flera av de okända texter han hittat har publicerats i den skrift sällskapet ger ut.
MEN VAD SYSSLAR Per-Arne med nu? Från visst och välunderrättat håll får jag veta at han styr med nåt större, självklart med anknytning till Ivar Lo. Jag mejlar honom, men han yppar inget. Inte än. Vänta får du se, lyder budskapet. Jaja. Som att va unge å vänta på Jultomten.
UNDER TIDEN läser jag Nunnan i Vadstena, en av de novellsamlingar som författaren skämde bort oss med på 60- och 70-talen. När novelleposet var till ända -- snacka om produktivitet -- befarade många att Ivar Los skrivarådra var uttömd. Ivar Lo replikerade blixtsnabbt och slog knock på samtliga tvivlare med den fantastiska självbiografiska serie som inleds med Pubertet och fortsätter med Asfalt, Tröskeln och Frihet. Pubertet utkom samma år som Johanna, vår äldsta dotter, föddes och jag minns hur jag ibland låg på golvet och läste i väntan på att hon skulle somna. Språket gnistrar och skimrar, detaljrikedomen är häpnasdväckande, och Ivar Lo lyckas med konststycket att förmedla lukter via texten. Siri föddes 1979, då utkom Asfalt.
IVAR LO föddes 1901 och avled 1990. Jag har läst det mesta av honom och mycket av det som skrivits om honom. En upplevelse som går utanpå det mesta var när jag i ett lika tappert som misslyckat försök att bilda mig bevistade en facklig LO-kurs på Runö-skolan. En kväll kom förre finansministern Gunnar Sträng på besök. Strängs berättelse om sitt samarbete med Ivar Lo var kursens höjdpunkt.
IVAR LOS BÄSTA BOK? Frågan går inte att besvara. Det räcker med insikten att hans författarskap är lika orubbligt starkt och uthålligt som de mäktigt vajande ekarna i Sörmland. Har du inte läst den självbiografiska serien som började 1978 är du att gratulera. Du har nånting stort och spännande framför dig. Fan också att Per-Arne Wisén ska va så hemlighetsfull.
11 kommentarer:
Jag håller med, svårt att välja EN bok av honom men jag tycker mycket om hans stillsamma humor i Analfabeten och de andra böckerna i den serien. Torbjörns blogg om I L J kom passande, jag har ingenting att läsa nu och tittade i bokhyllan efter böcker av honom. Jag hittade fyra och börjar läsa Vällustingarna i kväll.
Jag har läst kommentararer på bloggen och är säker på att Rolf och Olle V är samma person, Samma sorts "humor".
Många tror att han bara skrev tunga saker om fattiga statare men han skrev också berättelsen om Tuppen som blev film med M Härenstam, en av de roligaste svenska filmer som gjorts.
Ett klokt val, Agneta. Den bästa novellen i Vällustingarna är, tycker jag, De två stadsbudens upplevelser. Den är så dråplig och fylld av humor att man går omkring med ett småleende långt efteråt. Det finns mängder med sådana pärlor, ska skriva lite om det vid tillfälle. Agneta, recensera gärna novellen om de två stadsbuden. Vi kanske tycker olika.
Per-Arne
Agneta, det kan ju faktiskt finnas 2 som har samma slags humor och det får man verkligen hoppas.
nostalgi/skratt/vem läser om trötta statare idag/suck/slutade erat liv när palme sköts och sverige blev modernt och med i eu
Svar till ”hatar sossar”
Det finns en och annan människa som bedömer böcker utan att ha läst dem. Det finns något rörande däri, de har hört sägas att en bok är tråkig och har en så säker barnatro på det att man anser sig kunna avvisa positiva omdömen utan att behöva bry sig om skälen till berömmet. Så skönt!
Ivar Lo gav ut 54 originalverk, endast sju av dessa, 12 %, handlar om statare. De övriga 47 böckerna handlar om annat. Epitetet ”statarförfattare” är därför lite olyckligt och borde mönstras ut i kommande litteraturhistoriska verk.
Jag skall nu bevisa att ”hatar sossar” helt enkelt inte har läst någon/några av dessa 54 böcker. Det finns nämligen två möjligheter. Den ena är att ”hatar sossar” verkligen har läst Ivar Lo men har velat sprida osanna uppgifter om hans böcker. Det tror väl ingen. Den andra möjligheten är att han verkligen har läst ett antal av böckerna men på det sättet att han efter genomgången av ett parti genast har glömt detta och så vidare undan för undan tills han efter avslutad läsning inte har fått någon reda på vad han har läst. Det skulle ju tyda på avancerad slöhet i huvudet.
Min slutsats, att ”hatar sossar” inte har läst böckerna är alltså den rätta, samtidigt som den är så fördelaktig som tänkas kan för ”hatar sossar”.
Jag är bara OLLE V och ingen annan
Tack Per-Arne, efter ditt inlägg behövs inget mer. Man undrar varför sådana som "Hatar sossar" skriver som de gör och Per-Arne har rätt när han visar att de är okunniga. Författare som Ivar Lo Johansson fortsätter att leva och om jag minns rätt så fick Åsa Linderborg Ivar Lo-priset i år.
Det stämmer att Åsa Linderborg erhöll Ivar Lo-Johanssons personliga pris. I sammanhanget kan då nämnas ytterligare ett pris, nämligen fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris. Det gick i år till Göran Greider.
http://www.ivarlopriset
Rolf, Agneta har ALDRIG fel!
Skicka en kommentar